Nr 100 (2001:4)
Tema
Kommunism - antikommunism. Forskning i Sverige och Norden.
Ledare
-ismens många ansikten
»Ett spöke grasserar ute i Europa - kommunismens spöke«. Spöket i inledningsorden till Karl Marx och Friedrich Engels »Manifest der kommunistischen Partei« har under de mer än 150 år som gått sedan texten publicerades antagit många olika skepnader. Det som medlemmarna i »Kommunisternas förbund« 1848 menade med »kommunism« var något annat än det spöke i betydelsen skräckinjagande företeelse som under 1900-talet blev en realitet för halva jordklotet. Enligt »De rättfärdigas förbunds« (som det hette från början) föreställningar däremot, handlade det om en dröm, en idealisters dröm om en annan världs- och samhällsordning än den då - och nu - rådande. Och i partibeteckningen Sveriges kommunistiska parti har ordet inte alls samma innebörd som i regeringens forskningsuppdrag till Vetenskapsrådet om »kommunistiska regimers brott«.
Kommunismen, som realitet eller dröm, som frihetens ideal eller förtryckets verklighet, har således liksom antikommunismen många ansikten. Så har även kommunister och kommunistiska sammanslutningar, och motståndarna liksom motståndarnas allianser. Detta glöms ibland i upphetsade debatter. I dagsaktuella och massmedialt präglade ställningstaganden finns sällan plats för mer sammansatta beskrivningar. Men vissa namn och begrepp måste lyftas fram i dagsljuset genom ett idogt grävarbete för att innebörden ska förstås, ska kunna begripas. »Här behövs mera forskning« är en av seminarierummens och det vetenskapliga samtalets vanligaste repliker. Detta gäller i hög grad i dag just den kommunism som har varit - och som kan återuppstå, om än i nya kläder.
För nästan 20 år sedan inventerade vi i Meddelande från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, dagens Arbetarhistoria, den då aktuella forskningen kring kommunismen i Sverige. Vi lyckades få artiklar som återspeglade nästan hela denna mångfasetterade forskning i ett temanummer som slutsåldes snabbt och trycktes om (nr 24 - 25; 4/1982 - 1/1983). När vi nu åter vill spegla forskningsläget kring kommunism och antikommunism visar det sig vara mycket svårare än då. Den en gång livaktiga men ofta mycket teoretiska forskningen om ideologier och program, organisationer och utopier är inte alls lika vanligt förekommande i dag. Men det finns andra forskningsriktningar och ämnen inom detta område. De berör facklig verklighet på lokalplanet, historiska självbilder eller om- och nytolkningar av sociala eller internationella politiska samband. Denna forsknings vida spektrum är präglad av en helt annan realism än mycket av den tidigare - en frukt av historiska erfarenheter och lärdomar.
Vid ett seminarium i april 2001, med svenska och utländska deltagare, försökte vi belysa den aktuella forskningssituationen. Detta nummer av Arbetarhistoria bygger till större delen på anföranden vid seminariet. Då presenterades för övrigt också en inventering som ARAB har sammanställt i samarbete med folkrörelsearkiven, rörande kommunistiska och närstående arkiv och samlingar i Sverige.
Begreppen kommunism och antikommunism är ofta negativt laddade: kommunism av sin »reala existens« som vi har fått lära känna den; antikommunism av att just vara »anti« och ibland i förbund med suspekta krafter. Att antikommunismen kan uppträda i många former påpekas av flera artikelförfattare: från intellektuell och humanistiskt präglad kritik, inte så sällan framförd av tidigare kommunister, till allmän antisocialistisk aggressivitet. Att reda ut detta hör också till forskningens uppgifter och var ett viktigt tema vid seminariet.
Några bidrag i Arbetarhistoria kommer säkert att ge anledning till invändningar. Det kan finnas en tvärsäkerhet, ett sätt att tala om »den historiska sanningen«, som ibland förefaller vara svårsmält och möjligen motverkar sitt syfte. Det rör sig ju i själva verket trots större realism och historiska erfarenheter fortfarande om ett laddat forskningsfält, med både ett akademiskt och ett politiskt engagemang inblandat. Och det kan knappast vara annorlunda: inom detta område är de grundläggande frågorna sig lika, därmed sammanhängande händelser ligger fortfarande nära. Kunskapen om de många offren, de förstörda liven och raserade samhällsbyggena liksom de nödvändiga omvärderingarna ingår även i fortsättningen i vår dagliga verklighet.
Klaus Misgeld
Innehåll
Ledare 2
För 75 år sedan 3
Forskning om kommunism och antikommunism
Svensk kommunism / Lars Björlin 6
»Död åt judebolsjevismen« / Håkan Blomqvist 18
Anna-Stina Pripps omvända klassresa / Matts Nilsson 24
Förvalta fädrens arv / Jan Bolin 26
Arbeterska eller husmor / Helene Carlbäck 32
Varför teg den svenska pressen? / Göran Leth & Ester Pollak 38
Gemensam nordisk front / Klaus Petersen & Regin Schmidt 42
Vilhelm Moberg kallar till »Kulturens frihet« 47
Antikommunismens många ansikten / Ingeborg Philipsen 48
CIA:s pengar men fria tankar / Mattias Hannemann 52
USA:s dolda agenda / Werner Schmidt 58
Mellan SAP och Komintern / Sten Andersson 64
Recensioner
Michael Scholtz: Skandinavische Erfahrungen erwünscht? / Klaus Misgeld 69
Guldet fra Moskva (Red. Morten Thing) / Klaus Misgeld 71
Åsa Linderborg: Socialdemokraterna skriver historia / Seppo Hentilä 74
Birgit Munkhammar: Hemligskrivaren / Mats Myrstener 71
Genmälen
Tomas Jonsson - Hans Dahlqvist 79
Sista sidan
Rudolf Meidner-priset för forskning i fackförenings-rörelsens historia 2002 - Johan Ahlbäcks pris till Svante Rydberg - Arbetarhistoria rättar