Arbetarhistoria

LEDARE

I solidaritetens namn

Med spänning väntande på resultatet av dagens rådslag sänder vi med ett leve för arbetarklassens solidaritet. Eder vår varmaste brodershälsning. Storstrejksstyrelsen.

(Ur Svenska järnvägsmannaförbundets representantskaps protokoll från den 2-4 augusti 1909)

För mer än hundra år sedan var solidaritet och internationell solidaritet begrepp som främst förknippades med arbetarrörelsen och med arbetarklassen. Solidaritet och särskilt internationell solidaritet var ett resultat av en globaliseringsvåg som under senare delen av 1800-talet bland annat skapade nationalismen. Men nationalismen och internationalismen är nära förknippade med varandra och kan ses som två sidor av samma mynt. Internationell solidaritet användes då mycket för att trycka på det gränsöverskridande samarbete och den gränsöverskridande hjälpen arbetare emellan, trots att hemländerna kunde föra krig mot varandra.

Idag är solidaritet ett retoriskt begrepp som används av de flesta om inte alla partier i Sverige och det gäller nog för många andra länder också. Begreppet har kanske varit så framgångsrikt att det inte längre förknippas med just arbetarklassen och klasskamp. Å andra sidan så framkastade en av föredragshållarna på en nyligen timad konferens om Chile på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek påståendet att solidaritet numera var en bristvara bland svenskarna och hänvisade till det solidaritetsarbete hon själv och andra på 1970-talet bedrivit med bland andra chilenska flyktingar i Sverige.

Frågan är vad som har hänt, har begreppets användning förändrats? Är det så att innebörden av begreppet har förändrats? Antagligen inte, snarare har det som har utgjort solidaritetshandlingar och varför de har utförts, varierat i tid och rum. Solidaritet handlar inte bara om att hjälpa andra, det handlar i de flesta fallen också om makt och det är dessa maktrelationer som gör en historisk analys av det som har ansetts vara solidaritetshandlingar till en spännande fråga.

Under välfärdstatens blomstringstid blev svensk solidaritet känd världen över, här talar vi inte enbart omsolidarisk lönepolitik i Sverige utan också om biståndspengar somhar flödat till motståndsrörelser i före detta kolonier. Den tidigare generösa svenska flyktingpolitiken har säkerligen också bidragit till denna bild. Men det är inte så länge sedan Sverige blev mottagare för materiellt stöd från internationellt håll, solidaritet handlar nämligen också mycket om pengar.

För hundra år sedan precis, under augustimånad 1909, gick nära 300.000 svenska arbetare ut i den så kallade Storstrejken: konflikter pågick vid flera arbetsplatser, SAF hotademed storlockout om inte LO såg till att dessa snabbt löstes, LO svarade med storstrejk. Vid den tiden var det alltså de svenska arbetarna inom LO som vädjade om solidaritet både inom och utomlandets gränser. Man fick också ekonomiskt bistånd från Tyskland och USA bland annat.

Järnvägsmannaförbundet, som vid denna tid inte tillhörde LO, bestämde sig för att inte delta i strejken - typograferna gjorde tvärtom - men beslutade samtidigt om penningunderstöd och lån till de ansträngda strejkkassorna. Det är tydligt att den gemensamma nämnaren här var den svenska och även den internationella arbetarklassen - »Leve den internationella arbetarrörelsen» avslutas ett annat telegram som också citeras i representantskapets protokoll - i dess kamp mot det likaledes internationella kapitalet.

Ett århundrade senare har Sverige haft en stabil demokratisk utveckling och lyckats hålla sig utanför två världskrig. Vi har väl snarast vant oss vid att solidaritetsarbetet gått i den andra riktningen: Svenskar har varit solidariska med andra. I tidigare numer av Arbetarhistoria har bland annat publicerats artiklar omsvensk solidaritetmed polska Solidarnosc, som visar hur egna intressen spelar roll för dessa solidaritetsyttringar, materiellt bistånd kom bland annat både från Sverige och USA. Båda dessa bidragsgivare hade egna intressen som skilde sig åt, att förverkliga en demokratisering av arbetsmarknaden eller att kämpa mot kommunismen. Och vilka fackliga rörelser var LO solidariskt med? Och vilka krav ska mottagaren uppfylla för att kunna tillhöra en grupp man kan vara
solidarisk med?

Frågan är alltså också vems intressen som ligger bakom solidaritetshandlingar. Vad har dessa solidaritetshandlingar betytt
och inneburit för dem som bestämde sig för att vara solidariska
med andra?

I detta nummer av Arbetarhistoria ges några exempel: solidaritet med de soldater som vägrade strida i Vietnam, solidaritet med republiken under det spanska inbördeskriget, solidaritet med socialistiska flyktingar från de centraleuropeiska diktaturerna under mellankrigstiden etc.

Kasper Braskén utgår i sin artikel om Internationella arbetarhjälpen  från förutsättningarna att solidaritetsbegreppet tycks ha expanderat: man är solidarisk med andra människor i världen i största allmänhet. »Solidaritetsbudskapets historiska
anknytning till tanken omklasskamp [har] delvis eller helt fallit i glömska.»

Det skulle innebära att den helhet och samhörighet som begreppet bär på har vidgats. Den som vill kan själv fundera kring detta under läsningen av det här numret.

INNEHÅLL

01 Ledare: I solidaritetens namn…

04 Paul Benedikt Glatz: Amerikanska desertörer och Vietnamprotester:
Agitation och kampanjer i Europa.

12 Kasper Braskén: Internationell solidaritet skulle befria världen. Internationella arbetarhjälpen i mellankrigstidens Tyskland.

18 Kalle Holmqvist: Den något mindre polemiken. SKP, KPML(r) och brytningen mellan Kina och Albanien.

23 Matias Kaihovirta: »Att gallra i arbetarstammen.» Bolagsgemenskap under mellankrigstiden i Finland.

28 Hanna Lindberg: Huvudmän, lönearbete och yrkesskicklighet. Kön och begreppet arbete inom finländsk socialpolitik.

35 Arne Högström: Rune B. Johansson – folktalare och samhällsbyggare.

39 Hans Larsson: Solidaritet i våra samlingar. Från den amerikanska södern 1863 till Östtimor idag.

RECENSIONER

42 Mats Myrstener: När solen sken över Stockholm – Christian Widholm, iscensättandet av Solskensolympiaden: dagspressens konstruktion av föreställda gemenskaper vid Stockholmsolympiaden 1912.

44 Tobias Karlsson: Arbetslösa i rörelse – Ulf Andréasson, Arbetslösa i rörelse: Organisationssträvanden och politisk kamp inom arbetslöshetsrörelseni Sverige, 1920–1934.

46 Lars Gogman: Masthugget, Moskva, Madrid. – Jonas Sjöstedt, Masthugget, Moskva, Madrid: berättelsen om Bengt och Greta.

48 Iben Vyff: Sverige och Kina – Anne Hedén, Röd stjärna över Sverige. Folkrepubliken Kina som resurs i den svenska vänsterradikaliseringen under
1960- och 1970-talen.

DOKUMENTET

50 För hundra år sedan kunde man spela Storstrejkspelet