Arbetarhistoria

Ledare

Historien är full av bemärkelsedagar

Varje dag är en bemärkelsedag, en »jubileumsdag«. Alltid har ju något hänt för tio, femtio, hundra eller tusen år sedan. Ett banalt konstaterande, men att lyfta fram ”jämna minnen” kan i bästa fall öka förståelsen för sådant som sker i den pågående samtiden.

Året 2004 utmärks av en rad historiska »jubileer« – naturligtvis ett felaktigt ord med tanke på vad det ofta handlar om: mycket lite att fira, däremot viktigt att begrunda och en hel del att förskräckas över. Men visst finns det mycket positivt att minnas, som främsta exempel kanske att Sverige 2004 haft fred i 190 år, ett svårslaget rekord som nog om tio år kommer att firas extra mycket.

Men för att inte gå allt för långt tillbaka kan vi tänka på augusti 1914, för 90 år sedan, då Första världskriget utbröt. Då började det som efter Eric Hobsbawms bok Ytterligheternas tidsålder (1997, 1994 på engelska) har blivit vedertaget att kalla »Det korta 1900-talet: 1914–1991«. Det finns många skäl till att just i år ägna uppmärksamhet åt Första världskriget eftersom vi ännu idag tvingas till att hantera dess följder. Detta gäller särskilt på två geografiska områden, Sydösteuropa med länderna på Balkan, och Mellanöstern, främst Palestina och Irak. Det nya och inbördes splittrade Jugoslavien, det krympta Ungern och flera andra gränsförändringar inom först nämnda område blev följden av två imperiers upplösning vid krigslutet 1918, det osmanska (turkiska) rikets och den habsburgska österrikisk-ungerska dubbelmonarkins. Det osmanska väldets sammanbrott i Mellanöstern gav där upphov till en territorial nyordning, framtvingad främst av Storbritannien och Frankrike, vars problematiska gränsdragningar och konstitutionella tillkortakommanden ännu idag plågar folken i området.

Och särskilt minns vi revolutionerna,1917 och åren därefter, i flera, främst central- och östeuropeiska länder, som framkallades i världskrigets spår eller påskyndades av dess förlopp och resultat. Det ännu bestående – positiva – arvet efter denna utveckling är en demokratiseringsprocess som trots diktaturer och ett nytt världskrig har kunnat utvecklas, men kräver nytänkande och står inför stora utmaningar efter det korta 1900-talets slut.

Här kan man också tänka på att Storbritannien för åttio år sedan, i januari 1924, fick sin första labour-regering under Ramsay MacDonald. Den avgick redan i november samma år. I Sverige hade ett par veckor tidigare Hjalmar Branting bildat sin tredje socialdemokratiska minoritetsregering som höll till början av juni 1926 (Branting själv dog den 25 februari 1925).

Andra historiska minnen som ofta uppmärksammas är revolutioner och motrevolutioner, kupper och uppror. Flera sådana så att säga »jubilerar« 2004. För trettio år sedan, i den 25 april 1974, störtades en av världens äldsta diktaturer, den i Portugal. Frigörelseprocessen i landets afrikanska kolonier fick därmed en avgörande vändning. Samma år bröt den mer än sju år gamla grekiska juntan samman. Den får sin korta beskrivning på dokumentsidan här intill.

Ett mindre positivt laddat minne handlar om händelser för sextio år sedan. I början av augusti 1944 startade det polska upproret i Warszawa mot de tyska ockupanterna. Det slogs ned efter två månaders hårda strider då den polska hemmafrontens armé fick endast liten hjälp av det västallierade flyget och ännu mindre av de sovjetiska styrkor som stod utanför staden. Detta uppror – inte att förväxla med upproret i det judiska gettot våren 1943 – har lämnat djupa spår i det polska folkets syn på sina grannar, inte minst på grund av tyskarnas efterföljande förstörelse av landets huvudstad och den av Sovjetunionen stödda elimineringen av de kvarvarande icke-kommunistiska motståndsstyrkorna.

Låt oss gå ytterligare tio år tillbaka, till 1934. Efter den österrikiske kanslerns Engelbert Dollfuss’ statskupp den 7 mars 1933, hans auktoritära regims ingrepp mot de konstitutionella rättigheterna och de austrofascistiska milisernas framfart beslöt ledningen för det socialdemokratiska partiet den 12 februari 1934, efter allt för lång tvekan, att utlysa generalstrejk och att det av arbetarrörelsen bildade »Republikens skyddsbund« skulle göra väpnat motstånd. Detta motstånd slogs dock snabbt ner. Ännu i vår tid syntes spåren efter artillerigranaternas kulhål i arbetarbostadskomplexet Karl-Marx-Hof i Wien. Redan fyra år innan landet skulle anslutas till Hitlers Tyskland, var således Österrikes arbetarrörelse besegrad och dess organisationer förklarade som illegala.

Tysklands och Österrikes socialdemokratier hade en gång i tiden varit förebilder. Deras undergång 1933 i Tyskland och 1934 i Österrike fick stora följder, inte minst för arbetarrörelsen i Europa. Efter nederlagens erfarenheter blev det så småningom en ny generation med en ny ideologisk, starkt reformistisk framtoning som under efterkrigstiden tog över och uppnådde regeringsmakten.

Men för att avsluta med ett äkta jubileum: Broderskapsrörelsen, Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund (SKSF), bildades 1929, efter att första lokala broderskapsgruppen börjat sin verksamhet för åttio år sedan, i Örebro 1924. Denna sidoorganisation har ibland väckt blandade känslor inom det socialdemokratiska partiet men ofta framgångsrikt engagerat sig starkt när det gäller till exempel Tredje världen, Palestinafrågan och fred och nedrustning. Nu fyller förbundet alltså 75 år.

Det som möjligen överraskar är hur nära flera av dessa händelser under det »korta 1900-talet« kan kännas även om de är förknippade med skenbart avlägsna årtal. De kan inte tänkas bort ur den pågående samtiden.

Klaus Misgeld

Innehåll

2 Ledare

3 för 30 år sedan

4 Kerstin Norlander: Ljusstöperskan. Behovsersättning blir prestationsbelöning

12 Wuokko Knocke: Att skapa sitt liv i Sverige. Två invandrade kvinnor berättar

20 Carl-Gösta Hansson: Den fackliga resan. En ombudsman ser på utvecklingen inom LO-området

28 Renée Frangeur: Jämställda män och andra män i folkhemmet. Riksdagsdebatt och lagstiftning på 1920- och 1930-talen

Kommenterat

36 Kristian Falk: Är vi mogna för en nyorientering? Några kommenterar till en debatt

Recensioner

38 Demokrati och beredskap • Gunnar Richardson: Hitler-jugend i svensk skol- och ungdomspolitik - av Ulf Jönson

39 Idrotten i mönstersamhället • Christer Ericsson: Fotboll, bandy och makt - av Mats Myrstener

Sista sidan

41 Rudolf Meidner-priset för forskning om fackföreningsrörelsens
historia 2005