Senaste numret:

Arbetarhistoria nr 159-160

Tema

Tema: Lika lön

Innehåll

LEDARE

03 Folke Olsson: Minns Spanien!

Tema: Lika lön
06 Silke Neunsinger och Ylva Waldermarson: ILO och kampen för lika lön: en kort introduktion till en lång historia

11 Ylva Waldermarson: Likalönen och det nordiska kvinnofackliga samarbetet

DOKUMENTET

18 Ekendahl, Meidner, Carlsson och kvinnolönerna från Genève

Tema: Lika lön

20 Anette Borchorst: Ligelønensforhandlinger i Danmark. Tre anrenaer: forskellige aktører og reguleringsformer

28 Anette Eklund Hansen: Kampen om ligeløn på det private arbejdmarked i Danmark 1945-1973

36 Inger Bjørnhaug: Likelønn mellom marked, klasse og kjønn. Norsk LOs rolle i ratifiseringen og implementeringen av Den internasjonale arbeidsorganisajons likelønnskonvesjon

47 Erik Bengtsson: »Märkets förhistoria»: så började industrins ledande roll i lönebildningen

55 Jesper Hamark: Storstrejken 1909: exporten, sjömännen och strejkbryteriet

64 Linus Sollin: Klasskamp och idrott: Malmö AIF 1932-35

74 Martin Grass: Hjalmar Brantings arkiv 110 år senare - nu är det ordnat

RECENSION

87 Samuel Edquist: Recension av Exkludering, assimilering eller utrotning? »Tattarfrågan» i svensk politik 1880-1955 av Martin Ericsson och Nya rum för socialt medborgarskap: Om vetenskap och politik i »Zigenarundersökningen» - en socialmedicinsk studie av svenska romer 1962-1965 av Ida Ohlsson Al Fakir

90 Medverkande i detta nummer

90 Bildkällor i detta nummer

91 Björn Wallebom: »Till de tappres minne»

Omslagsbild: Kvinnliga metallarbetare demonstrerar för lika lön 1945

LEDARE

Internationalismen utgör en konstituerande del av arbetarrörelsens identitet, i det Kommunistiska manifestet löd budskapet - proletärer i alla länder förenen er! När det inte har infriats har det fått förödande konsekvenser, men när man enats har betydelsen av arbetarrörelsens samlade styrka bekräftats. Arbetarklassens solidaritet över alla gränser manifesterades på ett lysande sätt under kriget i Spanien 1936–1939.

80-årsminnet av fascismens överfall på den demokratiska spanska republiken sammanfaller med att fascistiska rörelser och auktoritära regimer åter intar den politiska arenan och det sker i en ekonomisk situation med tydliga historiska referenser. I sin bok från 2015, Innan mörkret faller, med underrubriken Skall 30-talet hinna i kapp oss? konstaterar Björn Elmbrandt:

Den mest betydelsefulla likheten mellan 30-talet och idag är den ekonomiska politiken. Den ultraliberala ekonomiska politik som under mellankrigstiden havererade och bidrog till att demokratin i många länder maldes ner, har gjort comeback.

Fascismens förutsättningar består även i globaliseringens tidevarv. 1930-talets facit visar, att den demokrati som inte samlar sig till sitt försvar den går mot sin undergång. När den spanska demokratin överfölls av den inhemska och internationella fascismen i juli 1936 svek den borgerliga demokratins länder samfällt Spanien. Men – det spanska folket tog upp kampen mot fascismen och omedelbart utlöstes hos världens arbetarklass en solidaritetsrörelse av aldrig tidigare skådad omfattning. Denna solidaritet fick sitt främsta uttryck i alla de tusentals frivilliga som från hela världen strömmade till Spanien för att med vapen i hand, kämpa vid det spanska folkets sida. I oktober 1936 bildades de Internationella Brigaderna som kom att omfatta omkring 45 000 frivilliga från över 50 länder. Från Sverige deltog omkring 600 frivilliga varav en tredjedel stupade.

Solidariteten med det spanska folket skapade även en humanitär hjälpinsats av unik omfattning. Detta solidaritetsarbete utvecklades till en folkrörelse med 431 lokala Spanienkommittéer, samlade i Svenska Hjälpkommittén för Spanien under ledning av Georg Branting, advokat och socialdemokratisk riksdagsman, och med den fackliga rörelsen som förenande kraft. Georg Branting beskrev senare denna rörelse på följande sätt:

I detta läge – efter alla nederlag – inför det alltmera överskuggande hotet av en total fascistisk seger över Europa, efter de europeiska regeringarnas enighet kring det orättfärdiga och förödmjukande dubbelspel som kallades noninterventionspolitiken var ingenting naturligare än uppkomsten av en spontan, universell, proletärt uppburen hjälpaktion till förmån för den överfallna spanska demokratin.

Detta hedersamma kapitel i arbetarrörelsens historia, med de som offrade sina liv vid fronterna, de som skramlade med insamlingsbössorna och de 30-talets allra fattigaste som delade sin magra hushållskassa med fattiga och plågade spanjorer, kan vi inte glömma. Det är de föredömen vi behöver
idag när fascismen åter stampar i farstun.

Vi skall också minnas, att vid det andra världskrigets slut sveks ännu en gång det spanska folket. Då framstod det som en självklarhet att även Spanien skulle befrias från fascismens ok. Istället inlemmades Spanien i det kalla krigets frontlinje och underkastades fascismens terror i ytterligare
mer än trettio år.

Kriget i Spanien fortsätter, idag som en kamp om historien. Fascismens bödlar har aldrig ställts till svars, deras offer har aldrig fått någon upprättelse.
Det har sagts – den demokrati som inte gör upp med mörka kapitel i sin historia vilar på bräcklig grund.

FOLKE OLSSON