Senaste numret:

Arbetarhistoria nr 149-150

Tema

Politiska protester

LEDARE

03 Att tämja historien

POLITISKA PROTESTER

04 Lars Edgren och Magnus Olofsson: Politik underifrån. Kollektiva aktioner i Sverige och Danmark under 1800- och 1900-talen.

08 Lars Edgren: Livsmedelsprotesterna i Malmö 1799

13 Magnus Olofsson: Upploppskulturer: Stockholm och landsort i svenska 1800-talsupplopp

18 René Karpantschof och Flemming Mikkelsen: Petitioner og demokrati i Danmark i det 19.e århundrede

25 Chris Holmsted Larsen: Politisk vold som transnationalt fænomen i Danmark 1917–1939

32 Victor Lundberg och Johan A. Lundin: Med ett våldsamt knytnävsslag och en välriktad spark? SSU och den nazistiska utmaningen 1933

38 Irene Andersson: Sill och husmödrar. Matprotester i Malmö 1942

45 Stefan Nyzell: Upplopp och samhällshistoria. E.P. Thompson och den (nya) moraliska ekonomin

NYHETER FRÅN ARAB

52 Hans Larsson: Om Jan Myrdals bibliotek

NY LITTERATUR

54 Hans Larsson och Roger Jönsson: Lästips

BIBLIOGRAFI

59 Hans Larsson och Roger Jönsson: Bibliotekets nyförvärv år 2013

72 Bildkällor Arbetarhistoria 2014: 1–2

73 Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia 2014

DOKUMENT

74 Lars Gogman: Den svenska politiska socialistiska vänsterns historia i protokoll

76 Stoppa tonårsmässan Teen Age Fair

LEDARE - Att tämja historien

Sällan har så många politiska ledare, av så olika politiska schatteringar samlats på ett ställe för att hylla en person som tidigare har stämplats som terrorist, som under minnesceremonin
för Nelson Mandela i december förra året. Mandelas liv är en historia om motstånd och dess framgång. Kampen om hur den skulle berättas började redan under hans livstid och lär fortsätta.

Mandela själv började skriva sina memoarer Den långa vägen till frihet på uppmaning av Ahmed Kathrada när han satt på Robben Island. Han grävde ned manuset i en rabatt på fängelsegården.
Så småningom upptäcktes manuset och beslagtogs. Mandela bearbetade inte manuset förrän han hade blivit Sydafrikas första demokratiskt valda president. Det skulle förstås vara intressant att jämföra versionerna.

Man kan faktiskt få en glimt av hur Mandela resonerade kring sina bearbetningar genom boken Samtal med mig själv. Där finns det samtal mellan honom och Ahmed Kathrada om hur texten skulle utformas, men också dagboksanteckningar, bitar av en aldrig publicerad självbiografi som sträcker sig över presidenttiden och brev från olika perioder i hans liv.

Mandela har hela sitt liv hållit fast vid att våldet var ett nödvändigt vapen i kampen mot apartheid under en viss period och ville varken sudda ut det från sin egen historia eller fördömma det. Snarare ville han visa att våld är ett redskap som kan behövas under vissa omständigheter. I Den långa vägen till frihet försöker Mandela snarare visa på människans möjligheter att förändras och försonas med sitt eget öde och med ett fientligt samhälle. Det är också det budskapet han förmedlar i barnutgåvan av boken och det är vad han ville förmedla som president utan att förneka eller förringa delar av sitt förflutna.

När sociala rörelser hamnar i maktpositioner, särskilt om de hamnar i regeringsställning måste de för det mesta göra ett mer eller mindre medvetet vägval. De måste bestämma sig hur den egna historien ska berättas. Ska det bli en hjältesaga om det politiska motståndet, eller är det bättre att berätta om den historiska utvecklingen som en evolutionär process som drivs av demokratiska principer?

Det gäller inte bara för tidigare befrielseorganisationer utan lika mycket för en framgångsrik arbetarrörelse. I berättelser om den svenska arbetarrörelsen betonas ofta konsensus och samförståndsandan och konflikterna och våldet tonas ner. Frågan hur man hanterar den egna polisen eller militären, som tidigare har agerat repressivt när man blir ansvarig för dess arbete, ställer sig vid alla regimskiften.

De senaste åren har dock en rad svenska publikationer visat att samförståndsandan och konsensus inte genomgående har präglat den svenska arbetarrörelsens historia. Genom att skriva om strejker, polisövervakning och ett stort antal politiska fångar ges berättelsen om den svenska arbetarrörelsens historia en annan betoning även om den inte skrivs om. Man skulle kunna fråga sig om det hänger ihop med en försvagning av dagens arbetarrörelse, men kanske är det också tidens gång och avståndet till händelserna som leder till att historien kan skrivas på annat sätt.

I detta häfte har vi samlat ett antal artiklar som belyser just protesterna, uppror och motståndet som präglade det svenska samhälle under vissa historiska perioder och som var en del av vägen till arbetarrörelsen formering.