Senaste numret:

Arbetarhistoria nr 153-154

Tema

Bildning

Innehåll

LEDARE

Jenny Jansson: Är det så här Rikard Sandler hade pläderat för bildning av arbetarklassen om jag träffat honom på 1910-talet?



06 Jenny Jansson: Från individ till människa – bildning och arbetarrörelsen

14 Birgitta Johansson: Skuggan av bröd

22 Jenny Jansson: Maktkamp i ABF

30 Stefan Backius och Henrik Nordvall: ABF och radikaliseringens vågor

42 Bengt Göransson: Folkbildning eller flockbildning?

48 Johan Cederqvist: Utbildning mot framtiden: Ett nedslag i Metalls diskussioner om studieverksamheten 1976–1981

TRE NYA FORSKNINGSPROJEKT

56 Mattias Bengtsson: Aktiveringsstrategier i svensk välfärdspolitik 1990–2015

Jenny Jansson: Har fackliga ledare varit identitetsentreprenörer? En undersökning av ledares betydelse för facklig enhetlighet och styrka i den tidiga arbetarrörelsen

Jenny Jansson och Katrin Uba: Arbetarrörelsens digitala omvandling

60 Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia 2015

RECENSION

62 Fredrik Petersson: Konstruktivt transnationellt grepp. – David Mayer/Jürgen Mittag (Hg.), Interventionen: Soziale und kulturelle Entwicklungen durch Arbeiterbewegungen/Interventions: The Impact of Labour Movements on Social and Cultural Development, Linzer Konferenz 2012.

64 Lästips från biblioteket

BIBLIOGRAFI

70 Hans Larsson: Bibliotekets nyförvärv år 2014

89 Medverkande i detta nummer

89 Bildkällor i detta nummer

BERÄTTELSEN

90 Mikael Appelbo: Arbete och makt: tre år på Åsa folkhögskola

DOKUMENTET

92 Hans Larsson: »För arbetarne – genom arbetarne»

LEDARE - Är det så här Rikard Sandler hade pläderat för bildning av arbetarklassen om jag träffat honom på 1910-talet?

Juni 2014. Jag sitter på ett café i Murmansk, Ryssland – den största staden norr om polcirkeln där solen inte går ned under sommarmånaderna. Och jag tänker på Rickard Sandler.

På andra sidan bordet sitter miljöaktivisten och mänskliga rättighetsförkämpen Tatiana Kulbakina. Tatiana är en karismatisk kvinna. Håret i dreadlocks i olika färger och ringen i näsan får hela hennes uppenbarelse att stå ut i ett övrigt grått Murmansk. Hon berättar att hon blivit arresterad flera gånger på grund av hennes engagemang för mänskliga rättigheter i Ryssland. Tatiana, som arbetar för organisationen Natur och Ungdom (Priroda i Molodezh), håller självbildningsidealet högt.

– Bildning är en viktig del av vår verksamhet. Vi dikterar inte villkoren för dem som vill bilda sig, vi säger inte åt dem »idag ska ni diskutera fascism». Vi kräver heller inte att deltagarna uppvisar vad de lärt sig efteråt. Detta är upplysning, bildning, och den kommer inifrån deltagarna själva inte genom oss. Det enda vi gör i Natur och Ungdom är att skapa förutsättningar för bildningssituationen genom att tillhandahålla lokaler, böcker och liknande. Och det är genom bildningen som förändringen kan komma säger Tatiana. Jag tänker: är det så här Rikard Sandler hade pläderat om jag träffat honom på 1910-talet?

Även om det finns skillnader mellan den svenska arbetarrörelsens tidiga år och aktivister i dagens Ryssland finns också påtagliga likheter. Mobilisering och organisering med syftet att förändra samhället genom upplysning. Arbete för demokrati
och mänskliga rättigheter sker bäst genom att dessa värderingar får diskuteras förutsättningslöst. I Murmansk tror aktivisterna, liksom arbetarrörelsen i dess barndom, att kunskap är makt och upplysning är första steget mot seger. När folkbildningen tog fart i början av förra
århundrandet syftade den till att höja bildningsnivån på arbetarklassen. För att stärka sin position i samhället och skaffa sig behövdes kunskap, så att alla argument kunde mötas med motargument.

Inom studieverksamheten kunde idéerna inom arbetarrörelsen stötas och blötas, ideologiska positioneringar diskuteras, aktuella problem förstås, teoretiska och ibland ganska akademiska frågor analyseras. Här utbildades eliten inom rörelsen genom studiecirkelns demokratiska samtal så väl som den »vanlige medlemmen». Framförallt
var studierna en mötesplats där medlemmar i arbetarrörelsens olika organisationer träffades regelbundet.

Kännetecknande för folkbildningen var att den var fri och frivillig. Studiecirkeln, som kom att bli den främsta studieformen, var icke-hierarkisk. Grundbulten var, och är fortfarande, att ingen dikterar villkoren för bildningssituationen. I Sverige blev Rickard Sandler den inom svensk arbetarrörelse som gick från ord till handling och grundade ABF. Jag kan inte låta bli att tänka att den socialdemokratiske folkhögskoleläraren och den anarkistiska aktivisten, trots sina yttre olikheter, har många gemensamma beröringspunkter och hade de kunnat råkas skulle de utan tvekan haft mycket att diskutera.

JENNY JANSSON