Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se utges av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek Tue, 09 Jan 2024 05:43:26 +0000 http://wordpress.org/?v=2.7 en hourly 1 Nr 187-188 (2023:3-4) https://www.arbetarhistoria.se/nr-187-188/ https://www.arbetarhistoria.se/nr-187-188/#comments Mon, 08 Jan 2024 13:22:57 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1877 https://www.arbetarhistoria.se/nr-187-188/feed/ Nr 185-186 (2023:1-2) https://www.arbetarhistoria.se/nr-185-186/ https://www.arbetarhistoria.se/nr-185-186/#comments Mon, 08 Jan 2024 13:22:31 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1875 https://www.arbetarhistoria.se/nr-185-186/feed/ Nr 183-184 (2022:3-4) https://www.arbetarhistoria.se/nr-183-184/ https://www.arbetarhistoria.se/nr-183-184/#comments Tue, 13 Dec 2022 12:25:53 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1861 https://www.arbetarhistoria.se/nr-183-184/feed/ Nr 181-182 (2022:1-2) https://www.arbetarhistoria.se/nr-181-182/ https://www.arbetarhistoria.se/nr-181-182/#comments Wed, 24 Aug 2022 08:27:13 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1847 Innehåll

Intro

8 LEDARE: ”Vi behöver skriva om industrialiseringens historia …”

12 ACCESSION: »Vi bär deras styrka med oss in«

14 KÄLLA: Kravaller vid FN:s Miljökonferens 1972

18 Nycklar Vem är vem i röran?

ESSÄ

22 KRISTIN LINDEROTH: Vem skriver vi för?

ARTIKEL

28 MIKAEL WENDSCHLAG: Rövare och bankirer

38 MATS WICKSTRÖM: Invandrarspöket - Den socialdemokratiska politiseringen av arbetskraftsinvandring i 1973 års valrörelse

TEMA: Tillsammans! Att lära av varandra och skapa ny kunskap

46 TEMAINTRO:  Tillsammans! Introduktion till temat om samskapande forskning

50 DOMINIKA K POLANSKA: Mer demokrati bättre användbarhet

60 JENNIFER FISH & MYRTLE WITBOOI: Att ge något tillbaka

66 DESIRÉE ENLUND: Ådalen igen: Från hungerstrejk till sjukvårdsockupation

76 MATHS ISACSON: Lönen är viktig, tekniken får man leva med - Teknisk förnyelse vid Hedemora verkstäder under industriomvandlingen 1980–2000

92 EMMA HILLBORN, ROBERT NILSSON MOHAMMADI & MAGNUS OLOFSSON: Gräv där du står! Vad kan vi lära oss av grävrörelsen?

NY FORSKNING

102 JOHAN HEINSEN: Fra tvangsarbejde til arbejdstvang - Præsentation af forskningsnetværket WORCK

105 LI ERIKSDOTTER ANDERSSON: Facken och frihandeln

106 WILLIAM SKOGLUND: Facken och ojämlikheten

107 ELISABETH LINDBERG: Ramarna för det politiskt möjliga

RECENSION

108 GÖRAN SALMONSSON: Sympatiskt om en arkivchefs märkliga resa

110 ANNA INEZ BERGMAN: Sexualpolitisk litteratur av stor betydelse

114 DANIEL STRIDH: Lönearbetets tysta normalisering

118 GUSTAV INGMAN: Nödvändig läsning om näringslivets Hemliga Byrå

LEDARE:

”Vi behöver skriva om industrialiseringens historia …”

I juni 2021 anordnade det nordiska arbetarhistorikernätverket (Nordic Labour History Network, NLHN) ett rundabordssamtal om arktisk och urfolksarbetarhistoria. Åsa Jonsson Nordin, en av deltagarna i samtalet, påpekade att vi behöver skriva industrialiseringens historia så att den innefattar de som drabbades – det vill säga den samiska befolkningen.

Arbetarhistoria i Norden har varit tämligen befriad från allt som har med urfolkens arbete, försörjning och liv att göra – i både Sápmi och på Grönland. Fokuset har ofta varit på industriarbete. Men varför har vi inte frågat efter varifrån energin och råvarorna till stålproduktionen kom och hur det påverkade dem som bodde där innan nybyggarna kom?

Forskningen om det brittiska imperiet visar på sambandet mellan jakten på energi och kolonialismens maktövertagande. De nordiska ländernas roll under kolonialismen utanför Europa har fått mera uppmärksamhet och under senare år börjat kopplas ihop med kolonialismen i Sápmi och på Grönland. Men alltför lite har det handlat om kapitalismens drivkrafter i detta och hur det har påverkat arbets- och levnadsvillkor för inuiter och samer. Denna typ av forskningsfrågor har däremot ställts internationell och även lett till policyförändringar.

Redan på 1950-talet antog ILO en konvention om urfolkens rättigheter. Den reviderades 1989 till ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, vilken fram till i dag har ratificerats av 24 länder, däribland Danmark och Norge. Konvention 169 värnar de mänskliga rättigheter som så ofta har kränkts när det kommer till urfolken världen över. Den erkänner urfolkens rätt att utöva kontroll över sina egna institutioner, levnadssätt och vägar att utveckla ekonomin, liksom rätten att utveckla och upprätthålla sin identitet, sina språk och sin religion inom ramen för de stater de lever i. Rätten att använda marken som traditionellt tillhört eller använts av urfolken har följaktligen en central roll i konventionen; intakt mark är en grundförutsättning för att kunna försörja sig.

I en arbetarhistoria som omfattar villkoren för att kunna försörja sig borde därför frågan om urfolkens rätt att använda sig av marken vara relevant. Ändå har frågan om urfolkens arbetsvillkor och möjligheter att försörja sig i Norden inte studerats av arbetarhistoriker. Nybyggarkolonialismen, som det talas högt och tydligt om i Nordamerika, är ju en viktig förutsättning för industrialiseringen i Norden.

Marker har översvämmats för att bygga stora dammar i syfte att producera energi. Jorden har brutits upp för att extrahera mineraler i stora gruvprojekt. De som ursprungligen levde i områdena har steg för steg fått se villkoren för sina näringar och försörjning naggas, avskärmas och bortsprängas, samtidigt som deras barn har satts i skolor som har gett dem en sämre utbildning än andra barn och därmed sämre förutsättningar att kunna försörja sig än övriga medborgare. Ett fåtal har fått arbete genom de stora projekt som har drivit industrialiseringen framåt – i kraftverks- och järnvägsbyggena och i gruvorna – och nu har det tillkommit batterifabriker samtidigt som nya gruvor ska öppnas mitt i renbetesmarker. Skral utdelning för dem som har fått lämna ifrån sig sina marker.

Vad har industrialiseringen i Norden gjort med de människor som de nordiska staterna koloniserade? Varför är de inte en del av industrialiseringens historia? Historia innehåller alltid maktaspekter, de blir tydliga när vi frågar efter det som inte berättas och när vi frågar efter vem som berättar och vem som inte kommer till tals.

Det finns goda skäl för nordiska arbetarhistoriker att fundera över den nya kunskap, de nya perspektiv och de nya resultat som våra kollegor i andra delar av världen har uppnått genom att inkludera urfolken. Ny kunskap uppstår när vi tar fasta på forskning om inhägnad av allmänningar, om avyttringar av land som påståtts sakna ägare och om sammankopplingen med kapitalism. En kunskap som uppstår i arbetarhistoriska perspektiv bortom lönearbete.

Perspektiv vi finner bland centrala teman i feministisk arbetarhistoria, såsom obetalt arbete. Forskning om rasism i nybyggarkolonier och kopplingen till tvångsarbete liksom bristen på utbildning kan bidra med viktiga perspektiv. Att inkludera urfolkens historia i arbetarhistoria innebär också en förnyelse av gammal och ny kunskap om arbetarkultur, traditioner och riter, om släkt och gemenskap och deras utveckling under kapitalismen. Sist men inte minst ger interaktionen mellan urfolkshistoriker och de starka politiska protesterna bland urfolken viktig kunskap som liknar den som växer ur kontakterna mellan traditionella arbetarhistoriker och fackligt aktiva. Ett ämne som inte minst har fått förnyad aktualitet med den beviljade gruvbrytningen i Gállok/Kallak som också har uppmärksammats internationellt.

Både Unesco och FN:s högkommissarie för flyktingar har skrivit till den svenska regeringen med kritik som hänvisar till urfolkens rättigheter – liknande dem som har slagits fast i ILO-konventionen. Vill vi skriva industrialiseringens historia på riktigt måste vi inkludera lokalbefolkningens erfarenheter, de konsekvenser som industrialiseringen har medfört för möjligheten att försörja sig och att för kunna bestämma över sitt eget liv. Den historien är inte skriven och den ska inte skrivas om utan med dem som tidigare har uteslutits ur historieskrivningen.

Utesluter vi de människor vars mark staten lade beslag på blir det svårt att förstå varifrån Sveriges rikedom och ekonomiska framgång kommer.

]]>
https://www.arbetarhistoria.se/nr-181-182/feed/
Nr 179-180 (2021:2-4) https://www.arbetarhistoria.se/179-180/ https://www.arbetarhistoria.se/179-180/#comments Fri, 10 Dec 2021 08:39:32 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1836 Innehåll

Intro

8 LEDARE: Om hövdingabyten i folkrörelsernas republik och hurusom vi kan bli historiens kungar

12 ACCESSION: »Leverans i liten kabinväska«

14 KÄLLA: »Vad gör vi med barnen, kamrater?«

20 NYCKLAR: Internationell utkiksplats över arbetsvärlden

22 HANS LARSSON: Vägskäl

Tema: Barn i välfärdslandet

32 TEMAINTRO: Barn av vår tid: Barns uppväxt i välfärdssamhället

42 JOHANNA SKÖLD & JOHANNA SJÖBERG: »Obemärkt dam får god vård« - Annonsmarknaden för ogifta gravida kvinnor

54 JOEL LÖW: Hur svensk är den svenska välfärden? Barnpolitik under 1920- och 1930-talen

62 SOFIA LITTMARCK: Utbilda mamma & pappa: Politiska visioner för en allmän föräldrautbildning i slutet av 1970-talet

72 MATHILDA HALLBERG: Misshandlade barn: BRIS utställning om barnaga 1971–72

82 ELIN LÅBY: Rita! Teckningstävlingar för barn 1938–1982

92 JOHANNA SKÖLD, BENGT SANDIN & JOHANNA SCHIRATZKI: När välfärdssamhället gör fel: De vanvårdade och upprättelsens gränser

Recension

104 HÅKAN BLOMQVIST: Mobilisering av Stockholms arbetare

106 LARS BERGGREN: Klassröstning

110 LARS EKDAHL: FN:s miljökonferens 1972 – ett kunskapsgenombrott

Ny forskning

114 SILKE NEUNSINGER: Europeiskt nätverk för arbetarhistoria

116 ERIK GREEN: Kapkolonin på individnivå

122 Bildkällor

Ledare: Om hövdingabyten i folkrörelsernas republik och hurusom vi kan vi bli historiens kungar

Vem tillhör historien? Den dubbeltydiga frågan kan verka konstig. Historien tillhör väl alla. Och alla tillhör väl historien. Eller? Låter man blicken glida runt i historieböckerna blir man inte längre lika säker. Snarare frestas man säga att historien tillhör den som skriver om det förflutna eftersom hen bestämmer vem det ska handla om och vem som får vara med.

Alldeles fritt att bestämma vem som får vara med är det dock inte. Valet både styrs och begränsas av vad som har bevarats i källorna. Alla lämnar inte lika mycket källmaterial efter sig och allt material bevaras inte med lika stor omsorg. Men inom dessa ramar finns det fortfarande avsevärt utrymme för att välja vad och vem historien ska handla om. När Geijer i Svenska folkets historia blickade tillbaka på Gustav Vasa och Karl IX, såg han ”män, fulla av framtid, som, med eller utan sin vilja och avsikt, taga folken med sig. [---] Och då jag skriver Svenska Folkets historia känner jag bättre än någon, att det är dess Konungars.”

Ett knappt halvsekel senare attackerade Strindberg denna historieskrivning, som saknade vad som borde varit huvudpersonerna. Han hävdade i sin Anmälan av Svenska Folket att ”andra samhällsmedlemmar än konungens tjänare hava icke blivit räknade till Svenska Folket av vår berömde historieskrivare”. Denna ensidighet skulle han nu rätta till. Han ville visa hur lite inflytande kungars krigiska bravader och deras allmänna duglighet eller oduglighet hade haft för folkets framsteg, lycka och andliga utveckling, samt ”skildra livet i det lilla, det obemärkta,” eller kort och gott ”göra dessa kungliga Svenska Historiers bisak till huvudsak, ty jag tror de förtjäna en sådan behandling”.

Mycket har hänt i historieskrivningen sedan dess, men det saknas knappast kungar och krig i hyllorna. I det nära förflutna har kungarna fått träda tillbaka för andra stora män, men hjältedyrkan och ledarkult fortlever i olika former, ofta under den försiktigare glosan ledarskap. Åsa Linderborg menade i sin avhandling Socialdemokraterna skriver historia, att detta drag länge satte sitt märke även på partiets historieskrivning. Det vore undergivenhet mot överheten att säga att svenska folkets historia är dess kungars, skrev Sven Backlund i en Brantingbiografi 1920, men det var ”äktsvenskt kynne” att säga att svenska folkets historia är dess hövdingars, och Branting var just en hövding. Titulaturen förändrades över åren, men fokus på ledarna låg kvar. Härjämte skrevs naturligtvis mycket annat, i synnerhet om de fackliga organisationerna, och det förkättrade 1970-talet såg en rörelse av engagemang i och för folkets historia och att gräva i det egna arbetets och vardagsslitets historia. Nya perspektiv tillfördes och en allt större andel av de som levat i det förflutna tog en plats i historien.

Utan att förminska vad som åstadkommits känns det ändå då och då som om landvinningarna börjar naggas. Man kan se allvarliga diskussioner om huruvida det var Branting eller Edén som införde demokratin i riket (medan tokhögern och dess vänner sitter bredvid och muttrar att det var Arvid Lindman). Kjell Östberg gav nyligen en kraftfull påminnelse om att vår demokratis historia är en historia om Folk i rörelse. Det behöver vi fortsätta att minnas och dokumentera.

Nyligen skedde partiledarbyte i SAP. Magdalena Andersson efterträdde Stefan Löfven, en händelse som ofrånkomligen drar uppmärksamheten till sig. Livligt diskuteras vad ledarskiftet ska betyda för partiet. Hos vissa väcks hoppet om nytändning. Händelsen lämnar ett rikhaltigt källmaterial efter sig, men även en undran över hur mycket text som förmedlats i former som inte når arkiven. Partiledare – i synnerhet om det samtidigt är en statsminister – har sin givna plats i historien, och framtidens historiker kommer att ha mycket att sätta sina källkritiska tänder i. Inte minst det faktum att så mycket material tillkommit i en förståelseram som säger att ledare, med eller utan vilja och avsikt, tar sitt folk med sig.

Arbetarrörelsens arkiv tillkom 1902 för att bevara material från verksamhet som bedrevs av dem som inte tillerkänts en plats i historien. Sedan dess har vi växt från startens 8,4 kvadratmeter till bortemot 15 hyllkilometer, vartill kommer ett nät av folkrörelsearkiv över landet. Här förvaltas material från rörelser vars verksamhet historieskrivarna inte kan kringgå. Men det betyder inte att tillkomsttidens uppgift upphört. Samhället förändras. Nya sociala rörelser föds. Flera som hållits osynliga reser sig ur det förflutna för att ta sin plats i historien.

Det är fortfarande lika viktigt att dokumentera och bevara materialet från denna verksamhet. Och inga landvinningar varar för evigt av sig själva. Dokumentera och bevara är bara det första steget. Arkiven måste komma till flitig användning också. Endast så kan de folkliga rörelserna bli och förbli huvudsak. Endast så kan vi alla bli historiens kungar.

Göran Salomonsson



]]>
https://www.arbetarhistoria.se/179-180/feed/
Nr 177-178 (2021:1-2) https://www.arbetarhistoria.se/177-178/ https://www.arbetarhistoria.se/177-178/#comments Thu, 17 Jun 2021 10:35:56 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1794 Innehåll

Intro

8 LEDARE: Ned i mörkret stiger vi mot ojämlikheten

10 När viruset kom till jobbet

12 KÄLLA: En människojakt förbereds i Sverige

15 KÄLLA: Vem får öppna arkivboxen med känsligt material?

Essä

16 ROBERT MATHIASSON: Tage Erlanders sista fråga

26 MATHIAS WÅG: Negri på barrikaderna

Tema: Arbetarrörelsens minne

28 TEMAINTRO: Hela vägen från Uppland ända ut till
världen och tillbaka

38 SILKE NEUNSINGER: En nyckel till facklig historia

54 GÖRAN SALMONSSON: Minnen

Artikel

68 SARA HULTQVIST: (Inter)nationell solidaritet: Svensk-italienska konflikter på Kockums

78 KAJ LANDBERG: Söndrade vi falla: Arbetarrörelsen splittras för första gången

92 ANDERS GUSTAFSON: Bildningshunger: Oskar Lundborgs klassresa
från soldattorpet i Småland till stadshuset i Stockholm

100 LINUS SOLLIN: Örebro SK – Tennis Borussia Berlin: En fotbollsmatch satt i blockad

Ny forskning

110 CAROLINA UPPENBERG: Torparhushållens arbete under lupp

112 NILS EDLING: Folkhemmet 1900–2020

Recension

114 MAGNUS OLOFSSON: Under blodig flagga

118 INGER JONSSON: Upproriska landsbygder

122 MATS MYRSTENER: ”Våra hjärnor har bevarat märkliga motståndsfickor”

126 Bildkällor

Ledare: Ned i mörkret stiger vi mot ojämlikheten

Den ökande ojämlikheten och forskningen om ojämlikhet har fått mera medial uppmärksamhet sedan Thomas Pikettys Kapitalet i tjugoförsta århundradet. Ekonomhistorikern Erik Bengtsson, som för övrigt har samarbetat med Piketty, har skrivit boken Världens jämlikaste land? som uppmärksammades i intervjuer och i recensioner i de stora dagstidningarna. Det tillhör inte vanligheten att akademisk forskning får så mycket uppmärksamhet i media. Boken gör upp med myten om den svenska jämlikheten som ett nationellt särdrag, något som alltid har funnits, något som är naturligt givet. Genom att kontrastera jämlikheten i det svenska samhället i början av 1980-talet – den mest jämlika perioden i svensk historia hittills – med de enorma ekonomiska och sociala skillnader som kännetecknade Sverige historiskt, visar Bengtsson att jämlikheten är resultatet av en politisk kamp mellan eliten och en bred allians av svenska folkrörelser, där arbetarrörelsen spelar en viktig roll. Det är en viktig påminnelse. Bengtsson studerar inte bara ojämlikhet i förhållande till ägandet utan också i förhållande till hur arbetet har reglerats över tid och det sistnämnda håller på förändras mycket, vilket den pågående pandemin ställt i extra starkt ljus.


Där Erik Bengtsson slutar sin studie tar den i januari publicerade tegelstenen Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet vid. Redaktörerna Daniel Suhonen, Göran Therborn och Jesper Weithz har samlat en serie rapporter om effekterna av de senaste decenniernas ökade privatisering och prekarisering. Ett förändrat politiskt landskap har raserat mycket av det som Bengtsson visar byggdes upp som ett resultat av den politiska kamp som började föras på tröskeln till 1900-talet. Följderna visar sig i ökade klyftor och – när välfärdsstatens politik och institutioner i minskande grad jämnar ut dessa klyftor – i liv som präglas av sociala skillnader ända in i döden.


Båda böckerna är viktiga påminnelser om betydelsen av politisk kamp för jämlikhet. Det är inte en kamp som har vunnits en gång för alla, det är något som kräver en daglig insats. Påminnelsen är viktig för mobiliseringen, men samtidigt skapar den pågående pandemin ännu större klyftor mellan de som förlorar sina jobb utan rätt till a-kassa, de vars inkomster har blivit ännu lägre än tidigare, de som inte får sjukpenning, de som utförsäkras och de som får statligt krisstöd till sina företag och samtidigt delar ut bonusar till de högsta hönsen. Arbetsvillkoren påverkas väldigt olika för de som förlorar sina jobb och inkomster, de som måste jobba mer än någonsin, utan semester med familjen, med övertider från helvetet och en enorm psykosocial press, och de som ändå har åkt på semester utomlands. Det är just nu en ögonblicksbild, men varje försämring på arbetsmarknaden, även om den är tänkt som tillfällig, brukar utsättas för försök att permanentas. Även där gäller det att ”hålla i och hålla ut” i den politiska kampen. För framtida politiska beslut är det viktigt att det också finns ett underlag som visar hur situationen ser ut eller har sett ut. De stora besluten som arbetarrörelsen fattar i samband med skillnadsskapandet under pandemin hamnar så småningom på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, ARAB. Den personliga berättelsen om hur vardagen på arbetsplatsen – och för vissa berättelsen om förlusten av arbetsplatsen – har sett ut för LO-förbundens medlemmar saknas för det mesta bland det som hamnar i arkivkartongerna i Flemingsberg. För att fylla den luckan har ARAB startat insamlingen ”När viruset kom till jobbet” som vänder sig till förbundens medlemmar, vilka kan lämna in sina egna berättelser på ARAB:s hemsida. Berättelser som, om de blir tillräckligt många, kan påverka framtida beslut och strategier, men framför allt ger de som arbetar på golvet en röst i den framtida historieskrivningen.

]]>
https://www.arbetarhistoria.se/177-178/feed/
Nr 175-176 (2020:3-4) https://www.arbetarhistoria.se/175-176/ https://www.arbetarhistoria.se/175-176/#comments Thu, 03 Dec 2020 15:40:56 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1668 Innehåll

Intro

8 LEDARE: Läs på om du vill skriva om historien!

12 ACCESSION: Bland spadar, vimplar, bombdelar och cigarrer

14 Ebba Nordström, ett självmord kryddat av klassamhälle?

Essä

20 ESSÄINTRO | SILKE NEUNSINGER: Att tänka är nödvändigt

22 CECILIA SJÖHOLM SLAVOJ ZIZEK: Staten och liberalismen

27 ÅSA ARKETEG: Jämlikhet och politik i Jacques Rancières filosofi

Tema: Nytt från arbetarhistorikermötet

34 ANDRÉS BRINK PINTO, MALIN ARVIDSSON: Lika rätt till toalett: Offentliga bekvämlighetsinrättningar vid 1900-talets början

44 MATIAS KAIHOVIRTA: Tyst i klassen: Etnonationalism i Finland efter andra världskriget

56 FREDRIK EGEFUR: Antimilitarism och pacifism 1889-1914

64 MARTIN ERICSSON: Hur man trampar strejkbrytare på tårna

74 INGRID MILLBOURN: Konkurrens och samarbete: Privat och kooperativ varuproduktion

84 CHRISTOFFER HOLM: In memoriam Koverhar: Rummets betydelse i nostalgin efter nedläggningen av stålverket i Hangö

94 LARS BERGGREN, EMMA HILLBORN, MAGNUS OLOFSSON: Lämna elfenbenstornet! Centrum för Arbetarhistoria i Landskrona

prenumeration_student_2021

Recension

98 JOHAN SVANBERG: Varken Standard Oil eller Stalin, recension av American Labour’s Cold War Abroad av Anthony Carew

102 JONAS SÖDERQVIST: Synd på ett så intressant ämne, recension av Naftasyndikat av Fredrik Malm

Ny forskning

106 Arbete och teknik

108 Intern migration under Sveriges industrialisering

110 Ett aktivt civilsamhälle?

112 Vetenskaplig kunskapsproduktion

Outro

114 Rudolf Meidner-priset 2020 tilldelas Desirée Enlund

116 Utlysning av Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2021

Ledare

Timbro har gett ut tre essäer om arbete och jämlikhet, en handlar om löner, en om kvinnors rätt till statlig tjänst och en om LO och invandringsfrågan. Syftet är att skildra några av de mindre kända delarna i historien om den svenska arbetsmarknaden. När jag funderar på varför Timbro ger sig in på detta område, där det både finns forskning och prisbelönta avhandlingar vars resultat är kända utanför akademins elfenbenstorn, läser jag i reklambladet, att de vill lyfta fram att ”jämlikhet inte alltid har varit det högsta värdet [inom den svenska arbetarrörelsen, min anmärkning], med drastiska konsekvenser för inte minst kvinnor och invandrare.” Det är klart, det som är nytt för forskaren är inte nödvändigtvis nytt för forskningen. Det gäller också för Timbros forskare.

Idén bakom essäerna verkar vara att visa att den svenska arbetarrörelsen inte har varit intresserad av sina kärnvärderingar, i detta fall jämlikhet, åtminstone inte för alla. Tidigare forskning har visat LO-förbundens roll för arbetskraftsinvandringen, med ett rejält inflytande över vem som fick komma. Det visar minst tre avhandlingar i historia under de senaste 15 åren och Arbetarhistoria har haft flera temanummer om detta ämne. Är det samma avsiktliga okunskap bakom själva sakfrågan som bakom Sverigedemokraternas film om Socialdemokratins historia? Intentionen verkar knappast vara att starta en rejäl historikerstrid om detta. Att Timbros skribenter inte är insatta i det befintliga forskningsläge blir ännu mera tydligt när det kommer till essän om kvinnors tillträde till statlig tjänst, som innehåller en hel del faktafel. Vi kan börja med när kvinnor fick rösträtt. Nej det var inte 1919, vilket borde ha gått fram efter flera års riksdagsjubilerande. Frågan om gift kvinnas rätt till arbete avgörs med lagstiftning 1939, då det enligt lag blir förbjudet att avskeda kvinnor på grund av giftermål eller graviditet. Att det är en lagstiftning som är tidig, och som nämns som förebild i många europeiska länder, verkar ha gått essäförfattaren förbi. I stället koncentrerar hon sig enbart på behörighetslagstiftningen från 1923. Även detta ett exempel på författarens bristande koll på forskningen.

Till slut har vi essän om lönefrågan, Lika lön för olika arbete. Jag har tittat på den lilla presentation som Timbro sände i maj på Facebook. Författaren Henrik Malm Lindberg säger under intervjun att principen om lika lön, ”som vi alla känner till”, inte går att förena med LO:s solidariska lönepolitik, det vill säga en omfördelning av inkomster mellan olika branscher. Nej, vi har inte lika lön för män och kvinnor i detta land och nej vi har ingen riktigt solidarisk lönepolitik. Men jo, det har skett en förbättring på båda områdena sedan frågan om jämlika löner började diskuteras. Även för denne författare verkar det mest vara en idé och inte så mycket förankring i den forskningen som finns i frågan. För det första har nyare forskning visat att vad som menas med lika lön mellan män och kvinnor, har definierats på en rad olika sätt. Enligt ILO:s konstitution från 1919 handlar det om lika lön för män och kvinnor för samma eller likvärdigt arbete. Redan där tas skillnaden mellan samma och likvärdigt arbete upp, vilken sedan också finns i ILO:s konvention nr 100. I Europeiska Unionens ursprungliga definition från 1957 (Romfördraget) begränsas likalönsprincipen till exakt samma arbete. Den definitionen ändras dock under 1970-talet och är numera i överensstämmelse med ILO-konventionen.

Diskussion om lika lön för likvärdigt arbete är en fråga som drevs av kvinnor inom den fackliga rörelsen. Likalönsfrågan seglar upp igen efter andra världskriget och domineras av diskussioner om arbetsvärderingar, ett verktyg som ännu i denna dag används för att uppskatta ett arbetes värde. Det är arbetarfeministerna som driver på utvecklingen av arbetsvärderingsredskap, bland dem LO:s Sigrid Ekendahl, vilket resulterar i att detta redskap blir till en rekommendation hos ILO, FN, EU och andra organisationer. Arbetsvärderingar är inga enkla verktyg. Man behöver definiera och värdera de olika kategorierna av arbeten, och antalet kategorier behöver hållas nere av arbetarna för att inte göra värderingen till ett instrument för arbetsköparen. Men forskningen har framför allt visat att kampen om lika lön och arbetsvärderingar har bidragit till en mer transparent lönesättning, som i många fall har gynnat även de manliga arbetarna av det enkla skälet att det har gjort det möjligt att jämföra arbeten som är olika men bör värderas likvärdigt. Med detta som bakgrund blir enklare att förstå varför diskussioner om solidarisk lönepolitik inte står i motsats till likalönsprincipen. I Timbros Facebook-sändning antyder essäförfattaren att Gramsci och Marx skulle vara ideologerna bakom LO:s försök att störta borgerligheten. Det är ett ganska tandlöst försök att förvrida historien, men så saknas det också hänvisningar till relevant forskning på området i essän.

Så länge det görs försök att skriva om arbetarrörelsens historia utan att vara insatt i aktuell forskning förblir dessa försök ganska verkningslösa. Men i det ögonblick som arbetarrörelsen inte längre kan sin historia, och inte längre kan se att det utslungas felaktigheter och att händelser tolkas på ett hårresande sätt, ökar Timbros och andras möjligheter att skriva om historien. Arbetarhistoria arbetar med uppdraget att föra ut resultat från aktuell forskning till en intresserad allmänhet och till akademiker. Vi tummar inte på den vetenskapliga grunden.

]]>
https://www.arbetarhistoria.se/175-176/feed/
Nr 173-174 (2020:1-2) https://www.arbetarhistoria.se/173-174/ https://www.arbetarhistoria.se/173-174/#comments Tue, 16 Jun 2020 13:50:13 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1547 Tidskriftspriset-2020

Arbetarhistoria
är nominerad till
Tidskriftspriset 2020
i kategorin
Årets Fackpress




Innehåll

Intro

8 LEDARE: Skyddslös skörd

10 ACCESSION: Agda Östlunds arkiv

12 KÄLLA: »Det är något som bränner sönder lungorna«

Essä

16 ESSÄINTRO | SILKE NEUNSINGER: Minnet är inte längre vad det en gång var

20 KJERSTI BOSDOTTER: Makten över historien

24 GÖRAN JOHNSSON: Det som har hänt påverkar nuet

27 HÅKAN BLOMQVIST: Arbetarhistoria som motståndshandling

30 MARCEL VAN DER LINDEN: Den internationella arbetarrörelsens kris

Tema: Klassamhälle 1500–1900

42 TEMAINTRO | CAROLINA UPPENBERG OCH ERIK BENGTSSON: Klass i Sverige 1500–1900: Det gamla bondesamhället?

50 MARTIN ANDERSSON: Lönekamp: Husbönderna, statsmakten och klasskampen

60 MATS HALLENBERG: Bönder, krig och klass: Statsbildning och social skiktning under svensk stormaktstid

70 JONAS LINDSTRÖM: Den sista vilan: Klass, historiematerialism och ojämlikhet på en kyrkogård

78 ERIK BENGTSSON: Rika och fattiga: Klassrelationer och historisk ekonomisk ojämlikhet i Stockholm på 1600–1700-talen

84 CAROLINA UPPENBERG: Drängar och pigor: Om det agrara hushållets relationer

94 THERESA JOHNSSON: Mullvadar och matematik: Klasskamp i 1830-talets Västerås

Recension

102 EIRINN LARSEN: Vellykket jubileumsfortelling

114 NINA TRIGE ANDERSEN: Kvinder på arbejde for kapital og nation

Ny forskning

118 Mellan fritt och ofritt arbete

121 Olika vägar till välfärdsstaden

122 Nyliberalism i Norden

127 Antifascism eller antirasism?

Outro

128 Kjersti Bosdotter-priset tilldelas Jenny Jansson

130 Bildkällor

Seminarium om klass i Sverige år 1500-1900

Ett seminarium om Arbetarhistorias temanummer om klasskillnader i Sverige år 1500-1900. Temaredaktörer och skribenter diskuterar ojämlikhet och klass i vad som ofta kallas “det gamla bondesamhället” och nyanserar bilden att feodalism byttes mot kapitalism vid en tydlig brytpunkt. Videon är ca 1 h lång.




Ledare

I början av april i år dog en rumänsk säsongsarbetare av en hjärtinfarkt på en gård nära Bad Krozingen i Baden Württemberg i södra Tyskland. Liksom hans kollegor som kommit från Rumänien för att arbeta med årets sparrisskörd, fick han dela rum med fem andra. Trots symtom blev han varken testad för corona eller isolerad.

Dessutom fick de bära samma andningsskydd under flera dagar. I likhet med 15 andra arbetare på samma gård var han smittad av covid-19 och lämnades utan något som helst skydd från arbetsköparen. De fattiga i Rumänien är tio gånger fattigare än de fattigaste i övriga Europa och säsongsarbete i det tyska jordbruket är ett alternativ till emigration eftersom det är tillåtet att arbeta upp till 70 dagar i ett annat EU-land, skriver sociologen Manuela Boatca i den tyska tidskriften Katapult. De betalas med tyska minimilöner på 9,35 euro per timme. De betalar utöver förmedlingen av arbetet och resan också 8 euro för boendet och 4 euro för lunchen om dagen.

Coronapandemin kastar inte bara ljus på arbetsvillkoren inom vården, där tidigare överenskommelser om åtta timmars arbetsdag, semester och en säker arbetsmiljö helt plötsligt blivit underordnade frågor. Många har redan och fler kommer att förlora sina jobb i kölvattnet av pandemin. Coronapandemin belyser också det stora behovet av arbetskraft inom jordbruket som i stort sett har fyllts genom säsongsmigrerande arbetare, där bärplockare från Thailand är den grupp som tidigare uppmärksammats mest.

Villkoren som råder för dem som ser till att vi kan ha mat på bordet blixtbelyses just nu.

I Tyskland får säsongsarbetarna nu anställas upp till 115 dagar med slopad arbetsgivaravgift. I Italien föreslås att papperslösa migranter ska få uppehållstillstånd för att ersätta de säsongsarbetare som nu hindras från att komma in i landet genom gränsstängningar på grund av covid-19. Undantag från tidigare lagar och regler görs för att rädda kapitalet.

Att de mest utsatta arbetarna drabbas mycket hårt av pandemier är inget nytt. Utbrotten av pandemier under 1900-talet har skett i områden som nyligen genomgått en snabb och omfattande industrialisering. Städer och regioner växte med rasande fart. Så hade det varit i Kansas, där spanska sjukan som tog mellan 50 och 100 miljoner människors liv bröt ut i januari 1918. Kina är i dag ett land som präglas av kapitalistisk expansion, där Guandongprovinsen är centrum för en snabb industrialisering och urbanisering och centrum för flera pandemiutbrott. Dessutom vet vi att industrialiseringen av jordbruket har bidragit till att mikrober överförts från djur till människor och orsakat pandemier.

Men industrialisering och urbanisering ledde också till att människor började organisera sig. Spanska sjukan slog särskilt hårt mot de unga. Samtidigt var det ofta bland de unga som glöden för organisering var som starkast. Lars Gogman skriver i detta nummer om de många unga socialister som miste sina liv när spanska sjukan härjade i början av 1900-talet.

Pandemin har påverkat den politiska vardagen för alla, självklart även för organisationer vars samlingar förvaras på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Det handlar om nya former för första maj-tågen som hölls på internet, eller i World of Warcraft. Krav på lönekompensation i stället för applåder och sänkta hyror för hyresgäster är exempel på politiska krav som formulerats. Som arkiv för en rörelse hoppas vi naturligtvis att dessa erfarenheter, krav och alternativa kampformer dokumenteras och blir bevarade, till lärdom och inspiration för dem som kommer efter oss.

]]>
https://www.arbetarhistoria.se/173-174/feed/
Nr 172 (2019:4) https://www.arbetarhistoria.se/172/ https://www.arbetarhistoria.se/172/#comments Wed, 12 Feb 2020 15:24:01 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1481 Innehåll

Ledare
3 Att berätta vår historia synligt är att fortsätta att bygga arbetarnas och demokratins framtid

5 LINN SPROSS: »En avsky mot allt amerikanskt» – den svenska rörelsen för Sacco och Vanzettis frigivning

20 WICTOR JOHANSSON: Folkdanslaget Skäran och kommunisterna

28 JENNY JANSSON: Vad studerade arbetare i Sverige och Storbritannien?

37 HENRIK SAXENIUS: Undsättningsexpeditionerna 1918: Revolutionsskräck hos rikssvenska flyktingar från det röda Finland

Recension

45 DANIEL NYSTRÖM: Clare Hemmings, Considering Emma Goldman: feminist political ambivalence and the imaginative archive (Durham: Duke University Press, 2018)

47 LÄSTIPS FRÅN BIBLIOTEKET

Minnen

53 SOILE LINGMAN: Resan till världsfredskonferensen i Moskv, sommaren 1962

55 Receptsamlingar

56 Rudolf Meidner-priset 2019 för forskning i fackföreningsrörelsens historia tilldelas Astrid Elkjær Sørensen

56 Kjersti Bosdotter-priset 2018 tilldelas Nina Trige Andersen

57 MEDVERKANDE i Arbetarhistoria 2019:4

58 BILDKÄLLOR i Arbetarhistoria 2019:4

60 Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2020

Ledare

I juli i år publicerade Dagens Nyheter en ledare avMaja Hagerman med titeln »Arbetarrörelsens historia håller på att gå förlorad – och ingen gör motstånd». Hagermans poäng är att arbetarrörelsen är dålig på att berätta sin historia på ett sätt som väcker intresse och att rörelsen därför håller på att förlora i den dragkamp om historieskrivningen som pågår med bland andra Sverigedemokraterna. Detta inte bara snedvrider bilden av det förflutna utan öppnar dörren för historieförfalskning.

Sverigedemokraterna försöker sedan en tid tillbaka att göra om Sveriges historieskrivning. De har bland annat kokat ihop en film med hjälp av hela katalogen över billiga trick i grundboken för försåtlig propaganda och fyllt anrättningen med lätt konstaterade förvanskningar och förfalskningar. Likaså har Sverigedemokraterna använt tunnelbanan som reklampelare för sin historieförfalskning. Detta skulle kunna ses som ett förvridet exempel på history marketing, att använda historia i syfte att göra reklam. History marketing, som i Sverige hittills främst använts av Centrum för Näringslivshistoria för de företag som förvarar sina arkiv där, är något Hagerman lyfter fram som ett exempel på att nå ut. Sverigedemokraterna använder sig av denna metod för att sprida snaskig propaganda. Metoden kan alltså även användas för att sprida historieförfalskning.

Enligt Maja Hagerman är alltså den tynande synligheten hos arbetarrörelsens historia ett problem, eftersom den kan leda till att man förlorar dragkampen om historieskrivningen. Det är främst arbetarrörelsens oförmåga att berätta historien på ett levande och intressant sätt som hon är ute efter i sin artikel. Stämmer det att arbetarrörelsen inte når ut, håller tyst, ja till och med är ointresserad av sin historia? Svaret är både ja och nej.

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek grundades 1902 av en mycket ung rörelse i syfte att samla material, både svenskt och internationellt, för att kunna analysera historia och samtid, men också för att kunna skriva sin egen historia oberoende av den förhärskande borgerliga akademiska historieskrivningen. I dag spelar arbetarrörelsens historia inte någon nämnvärd roll i skolans kanon. Med minskat utrymme för historia i den svenska skolans läroplan ges inte heller den fackliga kampen någon större plats. Den borgerliga historieskrivningen verkar dessutom vara på väg tillbaka. Arbetarrörelsens historia spelar till exempel knappast någon roll i det så kallade demokratijubileet som uteslutande handlar om parlamentarisk demokrati. Här nämns arbetarrörelsen blott sporadiskt och andra viktiga arenor för demokrati, såsom arbetsplatser, nämns inte alls. På så sätt tillåts en dåtida borgerlig historieskrivning prägla dagens bild av dåtida händelser. Och här finns det inte bara mer historia att nå ut med utan också fler uppgifter för forskningen. Till skillnad från Danmark är till exempel inte heller den fackliga rörelsens kamp för rösträtt skriven.

Det finns fortfarande, om än inte i lika stor utsträckning som tidigare, lokala historieprojekt som drivs av eldsjälar och som handlar om arbetarnas vardagsliv. Ofta är de inspirerade av Sven Lindqvists gräv-där-du-står-metod. Stadsvandringar i arbetarrörelsens spår har ökat. Projekt där den lokala historien markeras med minnesmärken, såväl digitala som fysiska, breder ut sig och de lokala arbetslivsmuseerna hålls på många platser vid gott liv. Mångfalden av lokala berättelser glöms lätt bort i generella beskrivningar som Hagermans.
Dessa projekt är så långt en kan komma från history marketing. Historia är ingen åsiktsproducerande maskin utan genererar insikter. Insikter om var vi är. Den tidigare Metallordföranden Göran Johnsson har uttryckt det som att rörelsen behöver en stor framruta, men också en backspegel för att kunna manövrera.

Just IF Metall kan tas som exempel på att det ointresse för historia inom arbetarrörelsen som Hagerman nämner kanske inte nödvändigtvis är problemet. Förbundet tillhör de med störst historieintresse, åtminstone sett till de satsningar som har gjorts, och som gett oss omfattande, tematiskt ordnade och rikt illustrerade band om förbundets historia, skrivna av professionella historiker i dialog med de fackligt aktiva. Förbundets historia har dessutom spridits genom seminarier och föredrag i olika sammanhang. Men man kan fråga sig hur långt dessa satsningar nått i det allmänna historiemedvetandet. Hade Sverige haft ett museum om arbetarrörelsen kunde denna historia ha blivit känd på ett helt annat sätt. Nu står det som tros vara Brantings skrivbord i ARAB:s magasin i Flemingsberg.

På Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek fortsätter vi att samla in och tillgängliggöra arbetarrörelsens historia. Efter stora jubileumsprojekt under 1980- och 1990-talen har vi återvänt till de vanliga människornas kamp för ett värdigt liv och för bra villkor inom arbetslivet. Efter berättelserna om industriarbetarna och deras historia skriver vi nu om de hushållsanställdas historia, om människor som arbetade inom hemindustrin, om kampen för lika lön och om kampen mot sexuella trakasserier i Sverige och i världen. Historien om dessa människors dagliga kamp såväl lokalt som globalt är Sverigedemokraterna inte intresserad av.

Även om Maja Hagerman missar den pågående historieskrivningen inom arbetarrörelsen, så har hon helt rätt i att den för närvarande inte når ut tillräckligt mycket. Hon väcker vår egen vardagsfråga. Vår uppgift är också att nå ut. En uppgift som behöver lyftas med hela arbetarrörelsen.

Att berätta vår historia synligt är att fortsätta att bygga arbetarnas och demokratins framtid.

]]>
https://www.arbetarhistoria.se/172/feed/
Nr 170-171 (2019:2-3) https://www.arbetarhistoria.se/170-171/ https://www.arbetarhistoria.se/170-171/#comments Fri, 23 Aug 2019 13:08:05 +0000 Arbetarhistoria https://www.arbetarhistoria.se/?p=1450 Innehåll

03 LEDARE SILKE NEUNSINGER: Alla dessa jubileer

TEMA: Rösträttsbegränsningar i den svenska demokratin

05 MARTIN ERICSSON & FIA SUNDEVALL: Rösträttsbegränsningar i den svenska demokratin - en introduktion till temat

08 MATTIAS LINDGREN: Hur många har saknat rösträtt i den svenska demokratin?

15 JONATHAN JOSEFSSON & BENGT SANDIN: Ungas röst som hot eller möjlighet? Rösträtts- och valbarhetsålder i Sverige under 1900-talet

22 MARTIN ERICSSON: För integrationens skull? Frågan om rösträtt för invandrare utan svenskt medborgarskap under efterkrigstiden

30 ANDERS AHLBÄCK & FIA SUNDEVALL: Värnpliktsstrecket - en självklarhet som vändes till sin motsats?

36 ANNIKA BERG: Att straffas ut från vallokalen - om straffpåföljd som rösträttshinder

40 FIA SUNDEVALL: Pengar och medborgarrätt: om rösträttens ekonomiska och diskvalifikationsgrunder

49 ANNIKA BERG:De ovuxna vuxna: Om omyndighetförklaring som rösträttshinder

55 JULIA NORDBLAD: Förtidsröstningen väcker demokratins grundfrågor

60 EMMA SEVERINSSON:Valaffischer i spåren av den kvinnliga rösträtten

70 KARIN KVIST GEVERTS: Demokrati100 uppmärksammar den allmänna och lika rösträtten

73 LARS GOGMAN: Material om rösträttsfrågan i ARAB:s samlingar, Noter: Material om rösträttsfrågan i ARAB:s samlingar (pdf)

90 MEDVERKANDE i Arbetarhistoria 2019:2-3

91 BILDKÄLLOR i Arbetarhistoria 2019:2-3

92 MARGARETA STÅHL: En fana i kampen för rösträtt

LEDARE
Alla dessa jubileer

Förra året inleddes Sveriges demokratijubileum för att uppmärksamma att den största delen av den kvinnliga befolkningen fick rösträtt och blev valbar. Resultatet av valbarhetsreformen var till en början klent, endast fem kvinnor tog plats i riksdagen 1922. Ändå kom den svenska riksdagen så småningom att bli ett av de mest jämställda parlamenten i världen.

När riksdagen firade detta demokratijubileum i den gamla andrakammarsalen med antologi, tal och finfin middag i december 2018, beslöt riksdagens ledamöter i salen bredvid att lägga ned jämställdhetsmyndigheten. När jag veckan innan Europavalet reste genom Danmark fick jag höra att en av de danska kandidaterna till Europaparlamentet använder en porrsajt som kampanjplattform och rekommenderar väljarna att rösta på honom efter avklarad runkning. Nyheten har spridit sig ända till amerikansk tv. Det är inte det enda fallet som får en att fundera på synen på demokrati och politiker. Vad gör denna syn med demokratin? Politik som quick fix? Politiker som komiker? Funkar det inte går det att rösta emot – som att byta film på Netflix. Och visst, att uttrycka sitt missnöje är en viktig del av demokratin. Att demokrati och politiska beslut tar tid är inget nytt.

De 15 000 hyllmeter arkivmaterial från arbetarrörelsens verksamhet som har ackumulerats sedan 1902 och förvaras på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek är en bra illustration av detta. Såväl organisations- som personarkiven vittnar om det, liksom arkiven på andra arkivinstitutioner.

Arbetarrörelsens historia, såväl nationellt som internationellt, bjuder också ständigt på jubileer. En del av dessa är inget att fira utan något att sörja, såsom exempelvis skotten i Ådalen. Klaus Misgeld, Arbetarhistorias tidigare redaktör, skrev 2006 i en ledare att många historiska händelser har en stark symbolisk laddning och intar en speciell plats i vårt historiemedvetande, även om innehållet och betydelsen för den historiska utvecklingen kan ifrågasättas. Detsamma kan sägas om demokratijubileet. Jubileerna och minnesårtalen används och missbrukas utan att den verkliga innebörden av den firade händelsen behöver vara tydlig, eller sätts in i de historiska sammanhangen; det vore värt en studie i sig liksom hur de celebrerade tilldragelserna framställs. Och av den anledningen är det intressant att riksdagen sätter sig själv i centrum för firandet under demokratijubileet.

Men demokrati är så mycket mer än att rösta i parlamentsval och att de folkvalda röstar i riksdagen. Demokrati utövas på många platser och ARAB:s samlingar speglar detta, inte minst när det gäller kampen om arbetsplatsdemokrati.

Under ett panelsamtal på Historikermötet i Växjö i början av maj 2019 presenterades projektet Demokrati 100. På frågan vilken roll projektet kan spela för att svara på angreppen mot demokratin i dag svarade en av de inblandade att detta inte är projektets uppgift. Likväl är det lätt att se att det spelar en viktig roll för vårt minne och därmed för vår samtid. Projektets webbsida www.demokrati100.se, som kan varmt rekommenderas, illustrerar att demokrati inte är något som är gratis, det är en fråga om kamp och om att lämna ifrån sig privilegier för att släppa in andra. Demokratin bryter lika lite igenom som krig bryter ut, det är något som människor gör.

I detta nummer av Arbetarhistoria visar skribenterna på de begränsningar av rösträtten som fanns fram till 1989 och fortsatte att utesluta en del av befolkningen. Demokrati är inget en får, det är något som har behövt försvaras under hela 1900-talet och det ser ut att förbli så under 2000-talet.

SILKE NEUNSINGER

]]>
https://www.arbetarhistoria.se/170-171/feed/