Generation DDR-finns

I skrivandets stund har den svart-röda koalitionsregeringen i Tyskland precis valts bort och ersatts av en geting-regering, det vill säga en kristdemokratisk-liberal regering. I media talas om ett historiskt maktskifte i den tyska politiken och det precis inför 20års jubileet av murens fall som gärna nämns i sambandet med Angela Merkels omval. Hon är den första kvinnan på kanslerposten, men också den första från forna Östtyskland som har hamnat i regeringsspetsen.

Sommaren 1989 var jag för första gången i Sverige på ett internationellt arbetsläger för ungdomar och skickade kläder till SWAPO i Namibia. I september började den ungerska deltagaren bli orolig och upprörd över de första östtyskar som sökte sig till den västtyska ambassaden i Budapest och därmed lämnade DDR. Inte förstod jag riktigt då varför hon var så upprörd. Detta var början till krav på utresetillståndet som under hösten 1989 blev symbolen för den tysta revolutionen i DDR.

Under hösten 1989 var nyheterna fulla med rapporter om demonstrationer i DDR och jag tyckte nog att det var ett uttryck för en politisk mobilisering och en revolt som jag kunde sympatisera med, samtidigt som jag som 18-åring hade ganska svårt för att begripa kyrkornas engagemang i det hela och blev ytterst misstänksam. Jag begrep inte heller varför en äldre generation som några av mina lärare grät av lycka över utvecklingen i DDR.

I och för sig hade jag stora sympatier för att DDR medborgarna skulle slippa leva bakom staketet - men jag trodde att det skulle bli en refomering av DDR och inte en återförening. Jag, som enbart hade varit med på de obligatoriska Väst-Berlin-resor inklusive en dagsutflykt till Öst-Berlin sponsrad av den västtyska staten, jag, som saknade släktingar bakom muren och aldrig hade varit i Östtyskland tidigare, jag begrep inte slagorden som “wir sind ein Volk”, och inte heller den nya Helmut Kohl-yran bland östtyskarna.

Anledningen var förstås inte bara bristen på personliga kontakter med DDR utan det handlade lika mycket om att jag tillhör en generation som hade utbildats i Västtyskland. Under min skoltid har jag tittat på ett antal filmer som visade att DDR var ett helt annat land än Västtyskland. Filmerna gick ut på att visa att människorna i DDR hade extremt gammalmodiga kläder på sig och att det inte fanns mycket att köpa i affärerna. Inte förrän vi fick läsa Uwe Johnson och hans systemkritiska böcker i skolan började jag förstår lite mer av systemet DDR. Jag tillhör en generation som växte upp med DDR som självständig stat. När jag året därpå träffade en tjej från DDR i min ålder på en tågluff insåg vi båda att även hon tillhörde generationen DDR-finns. Skillnaden var bara att hon hade lärt sig att vi västtyskar alla var kapitalister. Idag 20 år efter murens fall och med en utbildning till historiker i bagaget undrar jag om det går att förstår den historiska betydelsen av samtida händelser till den grad som de så småningom kan få? Givetvis går det inte att generalisera utifrån en 18-årings tolkning. Men det är inte lätt att se de konsekvenser av stora historiska förändringar just i det ögonblicket som de sker. Idag 20 år senare är DDR även för generationen DDR-finns en historisk företeelse men som fortfarande lämnar sina avtryck i dagens tyska politik inte minst i det senaste tyska valet.

SILKE NEUNSINGER

INNEHÅLL

3 ledare: »Generation DDR finns»

TEMA: BARN

4 Norbert Götz: »Att styra och ställa på egen hand» - Unga Örnar 1929-45
13 Fredrik Lilja: Baasens barn i Kapprovinsen. Barn- och ungdomsarbete i det expanderande kapitalistiska jordbruket, 1900-1960.
18 Susanna Hedenborg: Omvårdnad och hårt arbete. Barns arbete och fostran inom ridsporten.
22 Mats Myrstener: Litteratur om barnarbete på ARAB.
25 dokument:För tjugo år sedan: FN:s barnkonvention.

26 Jenny Langkjaer: »Skrif ni edra tecken…»Polisövervakning av arbetarrörelsens möten i Stockholm 1885-1918.

NYHETER FRÅN ARAB

31 Arne Högström: Från brevduva till fredsduva: Sten Andersson under sju decennier.
37 Mary Hilson & Silke Neunsinger: Den kooperativa rörelsens globala historia - enprojektskiss.
39 Hans Larsson: Om kooperationens bibliotek.
44 dokument: Solidaritet med Finland.

RECENSIONER

46 Klaus Misgeld: Antisemitismen i praktiken. - Sven Nordlund,Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933-1945
48 Kaspar Braskén: Kampen mot den inre fienden - ny forskning om den stora terrorn.- HermannWeber & Ulrich Mählert (Hrsg.), Verbrechen im Namen der Idee.Terror im Kommunismus 1936-1938
50 Hans Larsson: Om ett mycket stort projekt: MEGA.
54 Jan Ottosson: Pionjärarbete om folkrörelseföretag. - Carina Gråbacke, När folkettog semester. Studier av Reso 1937-77

I solidaritetens namn

Med spänning väntande på resultatet av dagens rådslag sänder vi med ett leve för arbetarklassens solidaritet. Eder vår varmaste brodershälsning. Storstrejksstyrelsen.

(Ur Svenska järnvägsmannaförbundets representantskaps protokoll från den 2-4 augusti 1909)

För mer än hundra år sedan var solidaritet och internationell solidaritet begrepp som främst förknippades med arbetarrörelsen och med arbetarklassen. Solidaritet och särskilt internationell solidaritet var ett resultat av en globaliseringsvåg som under senare delen av 1800-talet bland annat skapade nationalismen. Men nationalismen och internationalismen är nära förknippade med varandra och kan ses som två sidor av samma mynt. Internationell solidaritet användes då mycket för att trycka på det gränsöverskridande samarbete och den gränsöverskridande hjälpen arbetare emellan, trots att hemländerna kunde föra krig mot varandra.

Idag är solidaritet ett retoriskt begrepp som används av de flesta om inte alla partier i Sverige och det gäller nog för många andra länder också. Begreppet har kanske varit så framgångsrikt att det inte längre förknippas med just arbetarklassen och klasskamp. Å andra sidan så framkastade en av föredragshållarna på en nyligen timad konferens om Chile på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek påståendet att solidaritet numera var en bristvara bland svenskarna och hänvisade till det solidaritetsarbete hon själv och andra på 1970-talet bedrivit med bland andra chilenska flyktingar i Sverige.

Frågan är vad som har hänt, har begreppets användning förändrats? Är det så att innebörden av begreppet har förändrats? Antagligen inte, snarare har det som har utgjort solidaritetshandlingar och varför de har utförts, varierat i tid och rum. Solidaritet handlar inte bara om att hjälpa andra, det handlar i de flesta fallen också om makt och det är dessa maktrelationer som gör en historisk analys av det som har ansetts vara solidaritetshandlingar till en spännande fråga.

Under välfärdstatens blomstringstid blev svensk solidaritet känd världen över, här talar vi inte enbart omsolidarisk lönepolitik i Sverige utan också om biståndspengar somhar flödat till motståndsrörelser i före detta kolonier. Den tidigare generösa svenska flyktingpolitiken har säkerligen också bidragit till denna bild. Men det är inte så länge sedan Sverige blev mottagare för materiellt stöd från internationellt håll, solidaritet handlar nämligen också mycket om pengar.

För hundra år sedan precis, under augustimånad 1909, gick nära 300.000 svenska arbetare ut i den så kallade Storstrejken: konflikter pågick vid flera arbetsplatser, SAF hotademed storlockout om inte LO såg till att dessa snabbt löstes, LO svarade med storstrejk. Vid den tiden var det alltså de svenska arbetarna inom LO som vädjade om solidaritet både inom och utomlandets gränser. Man fick också ekonomiskt bistånd från Tyskland och USA bland annat.

Järnvägsmannaförbundet, som vid denna tid inte tillhörde LO, bestämde sig för att inte delta i strejken - typograferna gjorde tvärtom - men beslutade samtidigt om penningunderstöd och lån till de ansträngda strejkkassorna. Det är tydligt att den gemensamma nämnaren här var den svenska och även den internationella arbetarklassen - »Leve den internationella arbetarrörelsen» avslutas ett annat telegram som också citeras i representantskapets protokoll - i dess kamp mot det likaledes internationella kapitalet.

Ett århundrade senare har Sverige haft en stabil demokratisk utveckling och lyckats hålla sig utanför två världskrig. Vi har väl snarast vant oss vid att solidaritetsarbetet gått i den andra riktningen: Svenskar har varit solidariska med andra. I tidigare numer av Arbetarhistoria har bland annat publicerats artiklar omsvensk solidaritetmed polska Solidarnosc, som visar hur egna intressen spelar roll för dessa solidaritetsyttringar, materiellt bistånd kom bland annat både från Sverige och USA. Båda dessa bidragsgivare hade egna intressen som skilde sig åt, att förverkliga en demokratisering av arbetsmarknaden eller att kämpa mot kommunismen. Och vilka fackliga rörelser var LO solidariskt med? Och vilka krav ska mottagaren uppfylla för att kunna tillhöra en grupp man kan vara
solidarisk med?

Frågan är alltså också vems intressen som ligger bakom solidaritetshandlingar. Vad har dessa solidaritetshandlingar betytt
och inneburit för dem som bestämde sig för att vara solidariska
med andra?

I detta nummer av Arbetarhistoria ges några exempel: solidaritet med de soldater som vägrade strida i Vietnam, solidaritet med republiken under det spanska inbördeskriget, solidaritet med socialistiska flyktingar från de centraleuropeiska diktaturerna under mellankrigstiden etc.

Kasper Braskén utgår i sin artikel om Internationella arbetarhjälpen  från förutsättningarna att solidaritetsbegreppet tycks ha expanderat: man är solidarisk med andra människor i världen i största allmänhet. »Solidaritetsbudskapets historiska
anknytning till tanken omklasskamp [har] delvis eller helt fallit i glömska.»

Det skulle innebära att den helhet och samhörighet som begreppet bär på har vidgats. Den som vill kan själv fundera kring detta under läsningen av det här numret.

INNEHÅLL

01 Ledare: I solidaritetens namn…

04 Paul Benedikt Glatz: Amerikanska desertörer och Vietnamprotester:
Agitation och kampanjer i Europa.

12 Kasper Braskén: Internationell solidaritet skulle befria världen. Internationella arbetarhjälpen i mellankrigstidens Tyskland.

18 Kalle Holmqvist: Den något mindre polemiken. SKP, KPML(r) och brytningen mellan Kina och Albanien.

23 Matias Kaihovirta: »Att gallra i arbetarstammen.» Bolagsgemenskap under mellankrigstiden i Finland.

28 Hanna Lindberg: Huvudmän, lönearbete och yrkesskicklighet. Kön och begreppet arbete inom finländsk socialpolitik.

35 Arne Högström: Rune B. Johansson – folktalare och samhällsbyggare.

39 Hans Larsson: Solidaritet i våra samlingar. Från den amerikanska södern 1863 till Östtimor idag.

RECENSIONER

42 Mats Myrstener: När solen sken över Stockholm – Christian Widholm, iscensättandet av Solskensolympiaden: dagspressens konstruktion av föreställda gemenskaper vid Stockholmsolympiaden 1912.

44 Tobias Karlsson: Arbetslösa i rörelse – Ulf Andréasson, Arbetslösa i rörelse: Organisationssträvanden och politisk kamp inom arbetslöshetsrörelseni Sverige, 1920–1934.

46 Lars Gogman: Masthugget, Moskva, Madrid. – Jonas Sjöstedt, Masthugget, Moskva, Madrid: berättelsen om Bengt och Greta.

48 Iben Vyff: Sverige och Kina – Anne Hedén, Röd stjärna över Sverige. Folkrepubliken Kina som resurs i den svenska vänsterradikaliseringen under
1960- och 1970-talen.

DOKUMENTET

50 För hundra år sedan kunde man spela Storstrejkspelet

Bortrest

Uppenbarligen har Lukas Moodyson läst antologin Global Woman, utgiven av Barabara Ehrenreich och Arlie Russel
Hochschildt, inför sin senaste film Mammut. Det framgångsrika amerikanska paret, han spelnörd, hon kirurg, har en sjuårig dotter – Jacky – som de inte träffar särskilt ofta, men så har de också den filippinska barnflickan Gloria som har lämnat sina båda pojkar hos sin mor någonstans på Filippinerna. Med pengarna hon tjänar hos den rika familjen
i New York bygger hon ett nytt hus åt familjen på Filippinerna. Något som Ehrenreich och Hochschildt har skrivit om som en slags geografisk klassresa, lite pengar i New York ger en ett annat materiellt liv i den globala södern.

Gloria får inte bara betalt i amerikanska dollar, som förresten inte riktigt räcker till för att bygga färdigt huset, den andra delen av lönen är att hon är älskad av den amerikanska flickan. Hon utför det som kallas för emotionellt arbete. Kort sagt Gloria jobbar dygnet runt, bor hos sin arbetsgivare och har inte träffat sin familj på flera år.

Man skulle kunna säga att livspusslet, som dilemmat arbete–familj kallas idag, varken är löst hos den rika familjen Vidales eller hos den betydligt fattigare Gloria. Och även om paret Vidales kan ge sig hän åt sina karriärer, så är det i slutändan Gloria och hennes filippinska familj som betalar slutnotan för detta, även om amerikanska dollar förbättrar deras livssituation betydligt.

DILEMMAT ARBETE OCH FAMILJ är inget nytt fenomen. I Sverige lagstiftade riksdagen 1939 om ett förbud för arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av graviditet eller giftermål. Bakom detta beslut fanns det en rädsla att det inte föddes tillräckligt många barn om kvinnor inte fick stanna kvar på arbetsmarknaden. Detta har säkert varit ett viktigt steg mot en förändrad jämställdhet på arbetsmarknaden, särskilt i en internationell kontext där den svenska lagstiftningen var jämförelsevis tidig. Men dilemmat har inte lösts med denna lag. Barnomsorg fanns under mellankrigstiden enbart i enstaka fall och givetvis inte i kommunal regi utan ägd av företagen som behövde billig arbetskraft. Lösningar fanns att köpa för de mera välbesuttna; de hade råd med barnflickor och hembiträden som länge arbetade under oreglerade arbetsförhållanden.

DOROTHY SUE COBBLE  och Emma Strollo diskuterar frågan om hushållsnära tjänster i detta nummer av Arbetarhistoria men från två olika perspektiv. Cobble visar hur den svenska hembiträdeslagen och införandet av hemsystrar i Sverige fick betydelse för den amerikanska socialpolitiken efter andra världskriget.

Cobble har inte bara ett utifrånperspektiv på den svenska utvecklingen utan lyfter också fram ett tydligt fackligt perspektiv i frågan som ofta har glömts bort när hushållsnära tjänster diskuteras i Sverige. Arbetsvillkoren för hushållsanställda är fortfarande idag en viktig fråga i USA, vilket inte minst den växande fackliga rörelsen av hushållsanställda under senare år bekräftar.

Emma Strollo fokuserar i sin artikel på betydelsen av samverkan mellan etnicitet, klass och kön i frågan om hushållsnära tjänster. Hon påpekar att det finns en kontinuitet i synen på invandrade kvinnor som ideala hembiträden
från fyrtiotalet fram till idag.

OCH VISST KAN MAN man fråga sig om det nya urbana, jämställda arbetslivet skulle kunna kombineras med ett tillfredsställande familjeliv om det inte fanns invandrad arbetskraft i Sverige. Men även denna fråga innehåller egentligen inget nytt åtminstone om man ser det utifrån ett historiskt perspektiv. I början av 1900-talet utvandrade inte bara många svenska män till USA, något som Jimmy Engren skriver om i sin artikel i detta häfte, utan också många svenska kvinnor, för tyska och svenska hembiträden var på den tiden efterfrågade i USA. Ensamstående kvinnor saknade försörjning i Sverige, samma push-faktor som för filippinska kvinnor idag och USA utgjorde samma pull-faktor som västvärlden idag. Många ensamstående svenskor åkte till Rhode Island vid förra sekelskiftet, där den rika överklassen hade sina villor – ofta byggda av svenska byggmästare. Idag bor många av ättlingarna till dessa hembiträden själv i stora villor, granne med skådespelare och andra kändisar – inte längre som tjänstefolk utan som ägare till villorna. Men hur resan fortsatte för merparten av dessa kvinnor är fortfarande en fråga för forskningen.

OM AUGUST PALM, som bland annat åkte till Rhode Island, men också till Minnesota, även lyckades agitera bland
dessa hembiträden är svårt att säga, men dokumentet handlar om Palms resa till USA, en resa som förresten också syftade till att tjäna pengar för det politiska arbetet i Sverige.

Innehåll

01 Ledare: Bortrest…

04 Jimmy Engren: Skandinaviska socialister i Minnesota. Arbetarklasskultur och lokalpolitik före första världskriget.

12 Dorothy Sue Cobble: Vänskap bortom Atlanten. Arbetarfeministernas internationella nätverk efter andra världskriget

21 Emma Strollo: Från pigjobb till hushållsnära tjänster – ett historiskt perspektiv.

29 Klaus Misgeld: Olof Palme, CIA och Polen. Källkritiska funderingar kring en osannolik historia

34 Kaj Björk: Från studentpolitik till Saltsjöbaden. Kaj Björk porträtterar Arnold Sölvén, LO:s förste jurist.

41 Mats Johansson och Tage Alalehto: Kommunism och nazism i lokalsamhället. Lokala aktörer i Båtskärsnäs, Karlsborg och Tärendö under 20- och 30-talen

KOMMENTERAT

47 Hans Larsson: Något om att läsa…

NYHETER FRÅN ARAB

49 Joan Sangster: »Labouring Feminism and FeministWorking-class History in Europe and Beyond»– Conference Report.

51 Hans Larsson: Om bibliotekets förvärv.

52 Maria Boman: Accesioner 2008.

53 Arne Högström: Brita Åkerman – herrgårdsfröken som blev folkupplysare.

RECENSIONER

58 Lars Björlin: Anarkismen i Sverige – Henrik Lång, Drömmen om det ouppnåeliga. Anarkistiska tankelinjer hos Hinke Bergegren, Gustaf Henriksson- Holmberg och Einar Håkansson.

59 Fredrik Lilja: Barn och ungdomar i arbete – Barndom och arbete, Ingrid Söderlind & Kristina Engwall (red).

61 Lars Björlin: Aleksandra Kollontaj i Norden. – Yngvild Sørbye (red.) Revolusjon, kjærlighet, diplomati. Aleksandra Kollontaj og Norden.

DOKUMENTET

66 För mer än hundra år sedan: August i Amerika

Global dialog – eller två decennier av protester

Härom dagen satt jag på tåget på väg till årets Linzkonferens. Konferensen arrangeras sedan 1964 av ITH och utgjorde en viktig mötespunkt för historiker från öst och väst. De senaste åren har konferensen dock snarast utvecklats till ett diskussionsforum för global arbetarhistoria i förhoppningen om att i framtiden också kunna utgöra en mötesplats för deltagare från den globala
Norden och den globala Södern. Temat denna gång var 1968.

Det som lockade mig med Linzkonferensen var det globala perspektivet, i övrigt hade jag packat väskan med fördomar av sämsta sort. Jag förväntade mig ett möte av äldre herrar och kanske några kvinnor som skulle berätta om vad de gjorde 1968 och att det hela snarare skulle likna ett heroiserande vittnesseminarium än ge nya impulser för globalhistoria.

Jag hade helt fel. För det första var det ingen jubileumstillställning utan 1968 användes som ett chiffer för den rad av protester som ägde rum under två decennier världen över. De flesta tänker på Frankrike, Tyskland och USA när de tänker på 1968, och de tänker på studenter. Även kulturrevolutionen i Kina och den kubanska revolutionen är händelser som många kopplar ihop med
denna våg av protester. Men protester ägde också rum iMyanmar under 70-talet, 1969 i Argentina och 1972 i Pakistan där industriarbetare ockuperade delar av Karachi.

Frågan är hur vi ska kunna förstå att det uppstår en våg av protester under mer än ett årtionde över hela världen? Och det är inte enbart frågan om studenter, det handlar också om protester bland arbetare och bönder. Är det en slump, en tillfällighet, hade tidsandan förändrats eller är det stora strukturella förändringar inom världsekonomin, eller kanske externa faktorer som kulturrevolutionen i Kina och den kubanska revolutionen som utlöser dessa protester eller har de olika rörelserna interagerat
med varandra? Det är klart att det inte bara är det ena eller det andra, men varken slumpen eller tidsandan som fungerar som en deus ex machina är särskilt tillfredställande förklaringar för en historiker. Att kunna diskutera förklaringar kräver givetvis en rad undersökningar från hela världen och de fick deltagarna i Linz.

Tredje världen

Viktigt för att kunna förstå är överföringar av konst, litteratur och teater: Marcuse och Fanon lästes i hela världen, liksomMaos lilla röda. Tredje världen har som paradigm närmast ersatts med globalisering idag, men var då ett centralt element i protesterna. Fanon är den första representanten från Tredje världen som använder sig av begreppet för att formulera en dekolonisering.

Flera av konferensbidragen visade att den nya radikala vänstern byggde sin ideologi på inspiration från Tredje världen som i själva verket var en transfer tillbaka från 30-talets Europa. En politisk kanon återupplivades i Tredje världen som i den Första världen inte längre var användbar. Maoismen och trotskismen kan här nämnas som två viktiga transfer som gjordes.

Den kubanska revolutionen är kanske ett av de bästa exemplen för denna typ av transfer mellan Europa och Latinamerika.
Men medan det långa 1968 snarare följdes av ett decennium präglat av en förnyad konservatism i Latinamerika så blev 1970-talets konsekvenser i Västeuropa snarare reformism. Även om de flesta bidragen visade att protesterna världen över använde sig av ett liknande vokabulär, så var deras grammatik kopplad till den historiskt specifika platsen. För även om till exempel de stora studentprotesterna i dåvarande Östpakistan, nuvarande Bangladesh, följde en västlig repertoar av protester
som byggde på ett utbyte av studenter och kopplingen till större västliga centra, så var de en central del i den nationella och nationalistiska befrielsekampen. Detta visar att globala fenomen också skapar nationalism och att dessa två utvecklingar inte står i motsats till varandra utan snarare är beroende av varandra.

Men det betyder också att vi inte kan vänta oss en liknande utgång när samma idéer och aktiviteter ger sig ut på en global resa och gjuts i olika nationella sammanhang.

Ny subkultur

1968 som en ungdomsrörelse som identifierade sig med en särskild ungdomskultur och mentalitet, måste också förstås mot bakgrunden av utvidgningen av högre utbildning som ökade globalt från 1,4 procent 1945 till 5,3 procent 1970 världen över.

Denna förändring ledde till en ny subkultur och uppkomsten av en särskilt ungdomskultur. Betydelsen av utbytesprogram för studenter över hela världenär en viktig förklaring för utbytena som gjorde 1968 till en global företeelse, även om östblocksländerna var inblandade enbart i undantagsfall som före detta Jugoslavien, Ungern och Tjeckoslovakien.

Den likartade protestrepertoaren kan därför förstås mot bakgrund av ett ökat globalt utbyte mellan ungdomar. Kvar står också att analysera vad dessa protestvågor har betytt för helt vanliga människor och inte bara eliten.

Under konferensen insåg jag också hur svårt det ändå är att skriva globalhistoria, att verkligen hitta representanter från hela världen och inte bara historiker från väst som skriver den globala Söderns historia. För trots alla goda ambitioner kom representanter från den globala Södern närmast från USA och representanterna från gamla öststaterna dominerade fortfarande i Linz.

SILKE NEUNSINGER

Innehåll

01 Ledare: Mot en global dialog – eller två decennier
av protester

02 Victor Lundberg: Minnet av Amalthea – 100 år
av ensamhet

ATT TÄNKA OM KLASS

09 Ulrika Holgersson: Hur ska vi förstå klass i historien
och idag?

17 Fredrik Nilsson: »Ett gigantiskt folkhälsoproblem?
»Medicinska föreställningar om klass och
vikt.

22 Orsi Husz: Klass, människovärde och pengar

32 Lars Edgren: Kyrkbänkar och begravningsplatser.
Att studera sociala hierarkier i 1700-taletsMalmö

SOLIDARITET MED SYDAFRIKA

40 Håkan Thörn: Över gränsen: anti-apartheid som
transnationell social rörelse

47 Tapio Bergholm: Norden och bojkotten av Sydafrika
i Finland

53 Ingvar Flink: Den anti-imperialistiska Afrika- rörelsens
arkiv

KOMMENTERAT

56 Hans Larsson: En tanke väckt av en ledare i
denna tidskrift – Lars Ilshammar: Svar till Hans
Larsson

RECENSIONER

58 Pernilla Jonsson: Arbetarklassens formering –
Ulrika Holgersson, Populärkulturen och klassamhället:
Arbete, klass och genus i svensk dampress i början av
1900-talet.

59 Per Hammarström: Staten och invandrarna kring
förra sekelskiftet – Carl Henrik Carlsson,Medborgarskap
och diskriminering. Judar och andra invandrare
1860–1920

61 Mats Myrstener: Rockkulturens vardag – Björn
Horgby, Rock och uppror : amerikansk, brittisk och
svensk rockkultur 1955–1969

DOKUMENTET

64 Once upon a time in the West

Ladda ner som pdf-fil via länken till höger under omslagsbilden.

Ledare

Ett missförstått år

Årtal kan ibland bli mäktiga symboler. Det räcker att säga »1968» så radar studentrevolt, Vietnamdemonstrationer och vänstervridning upp sig närmast automatiskt. I mediernas jubiléumskavalkad denna vår är de förkättrade 68-orna och deras flirt med diverse auktoritära tankesystem ett självklart inslag, och en skara numera väletablerade flagellanter har fått stå i kö för att offentligt ta avstånd från ungdomens politiska förvillelser.

»1968» var inte något plötsligt utbrott av revolutionär energi, utan snarare kom som kulmen på en lång process av omprövning,ifrågasättande och förnyelse som hade startat redan under 1950-talet. Äkta revolutioner är sällsynta och »1968» förstås nog bäst mot bakgrund av de successiva förändringarna i samhällsklimatet – den svårfångade tidsandan själv.

Vad som hände var i stark sammanfattning att efterkrigstidens långa och harmoniska tillväxtepok, med den norske statsvetaren Johan P. Olsens ord »ett ’lyckligt ögonblick’, en period när de överordnade målen för samhällsutvecklingen var relativt klara och medlen relativt väl förankrade», tycktes på väg att nå sitt slut.

Tron på »välfärdismen» ersattes under 1960-talet av ett växande ifrågasättande av materialism, teknikoptimism och av hela den västerländska livsstilen. Samtidigt hade den tidigare så stabila
ekonomiska tillväxten visat tecken på att mattas av och de första miljölarmen dykt upp. Därmed började tilltron till det bestående samhället att vackla, och nya sociala rörelser begärde företräde.

De så kallade. alternativrörelserna misstrodde i regel central maktutövning, symboliserad av begrepp som
»det starka samhället», och förordade alternativa lösningar inom en rad områden. Men man förenades mera av samhällskritiken och en känsla av nödvändigt uppbrott, än av något gemensamt program, vilket demonstreras av den epidemiska splittringen i allt mindre grupper och sekter. Proggruppen Blå
tåget har fångat 1960-talets politiska stämningar kanske bäst av alla:

60-talet kom och gick,
Öppet som ett ögonblick.
Uppror och förförelse,
allt var liksom i rörelse.

Ur denna breda, brokiga och bråkiga rörelse, liberal och till och med konservativt tillbakablickande likaväl som socialistisk och utopisk, kom också krav på enannan sorts historieskrivning. Man var trötta på den »stora» historien, den som handlar om kungar, krig och fornstora dagar. »Historien» blev folklig, lokal,
klassmedveten, snarare än nationell, ”politisk” och traditionsbevarande. Den skulle berättas underifrån, spegla de vanliga människornas verklighet, och det var ur denna nya historieuppfattning som »Gräv där du står»-rörelsen på 1970-talet uppstod.

1968 fortsatte en lång civilisationsprocess, en strävan efter jämlikhet och demokratisering bortom det formella valförfarandet, och satte fart på moderniseringen av samhället. Den spanske sociologen Manuell Castells härleder till exempel i sitt stora verk om informationsåldern den nya samhällsform som han kallar
»nätverkssamhället» just ur interaktionen mellan alternativrörelsernas framträdande, de allvarliga kriserna i världsekonomin och informationsteknikens genombrott vid slutet av 1960-talet.

»1968» var kanske helt enkelt det moderna samhällets födelse, en kollektiv lovsång till individualismen och en vägran att i fortsättningen acceptera auktoriteter av något slag som gick under namn av proletariatets diktatur. I boken One market under God skriver historikern Thomas Frank om hur den revolutionära 68-rörelsen i själva verket banade väg för dagens marknadstänkande och konsumism. I så fall har vi ännu en gång fått en lektion i historiens ironi. För tänk om det är så att människans historia inte skapas av manifesten, programskrifterna och de stora tänkarna, utan som sociologen Anthony Giddens med flera hävdar, bäst kan förstås som en produkt av vårt handlandes oavsiktliga konsekvenser? Då väntar kanske en ny överraskning om sådär 40 år när efterbörden till dagens marknadsrevolution ska utvärderas och sammanfattas.

LARS ILSHAMMAR

Innehåll

01 Ledare: Ett missförstått år

02 Karin Carlsson: Omsorg som strategi. Hemvårdarinnan
och den sociala hemhjälpen 1944–1960

FACKET OCH GLOBALISERINGEN

12 Johan Svanberg: Mellan olika intressen. FFI och
europeisk arbetskraftsmigration 1949–1956

19 Fredrik Lilja: Solidaritetens pris. FFI och Sydafrika,
1949–1959

25 Fredrik Håkansson: Nya vapen och tekniker.
Gränsöverskridande arbetare i sextiotalets glasindustri

30 Erik Bengtsson: »Matchen mot Japan kan bara
vinnas med socialistisk taktik.» Skildringar av globaliseringen
i tidningen Metallarbetaren 1975–1989

NYHETER FRÅN ARAB

36 Maria Boman: En och en halv kilometer Metall
och Miljonprogrammets födelse. Accessioner 2007

RECENSIONER

38 Gunnela Björk: Från fiskeläge till industrisamhälle
– Johan A Lundin: Näten på Limhamn. Sociala
relationer i ett lokalsamhälle 1870–1914

40 Jenny Andersson: I servicearbetets tjänst – Paula
Mulinari: Maktens fantasier, servicearbetets praktik

41 Klas Åmark: Politisk maktkamp i Hofors – Stefan
Dalin, Mellan massan och Marx: en studie av den politiska
kampen inom fackföreningsrörelsen i Hofors
1917–1946

DOKUMENTET

44 Per-Albins kamp mot de vita banditerna

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har ett av sina magasin i Grängesberg i södra dalarna. Vi flyttade in i en gammal gruvstuga som blev över sedan brytningen hade upphört 1989. Där gruvarbetarna åt lunch och duschade av sig efter jobbet förvarar vi nu en del av arbetarrörelsens minnen. Svett och matos har ersatts av arkivdamm, industrisamhället av informationssamhället. Så verkar det i alla fall. Men historien är ju inte linjär och förutsägbar, utan innehåller som vanligt massor av kringelkrokar. När jag besöker Grängesberg i början av januari berättar VD:n för kommunens fastighetsbolag att det nu finns planer på att ta upp gruvdriften igen. Det förflutna verkar på retur, även om inget är bestämt ännu och alla inte heller är hellyckliga över tanken på att öppna den drygt 600-åriga gruvan. Det är samma historia som i Kiruna. Just när vi i den gamla industrivärlden trodde att en ny tidsålder hade randats slår industrisamhället tillbaks och når global omfattning. Snabbväxande ekonomier som Indien och Kina skriker efter järnmalm och driver upp råvarupriserna till nivåer som gör det lönsamt att borra allt djupare i berget och ta upp gamla nedlagda gruvor.

Den rostiga gruvnäringen framstår plötsligt som framtidsbransch. Och när framtiden kommer i retur till platser som den övergav för 15-20 år sedan får man förstås vara tacksam. Riskerar gruvan att underminera husen så river man dem och bygger nya. Grängesbergs centrum lever farligt den dagen beslut fattas om att återuppta driften. I Kiruna måste hela staden flyttas för att brytningen ska kunna fortsätta. Att riva eller flytta hus, vägar och samhällen låter brutalt, som ett extremt offer på tillväxtens och penningens altare i den nya kvartalskapitalimens era. Men tanken att allting måste vara just som det är nu, och att man har någon sorts rätt att för evigt bo kvar i det hus och på den plats där man en gång råkade födas är faktiskt inte särskilt djupt förankrad i historien. Många är de gruvorter där hus och människor genom tiderna successivt fått maka på sig för att näringarna krävt det. Långt före industrialismen kunde folk ge sig ut på halvårslånga arbetsvandringar eller ta hus och hem med sig till nya orter där framtidsutsikterna verkade bättre. Husen byggdes för att enkelt kunna monteras ner och flyttas. Städernas träbebyggelse hade ofta börjat sitt liv på landsbygden. Eller också kom order uppifrån.
Gustav Vasa, den barske riksgrundaren, är känd för att beordra borgarna i rikets städer att rycka upp sina bopålar och flytta till någon annan plats som för tillfället behagade kungen. Han var inte ensam. Finnmarker och lappmarker röjdes och odlades upp med metoder som inte alltid var demokratiska. Samhället har en lång tradition av rörlighet, frivillig och påtvingad. Det är först i modern tid som det statiska livet där sysselsättningen ska komma till människan istället för tvärtom har blivit idé. Priset för detta är förstås att framtiden kan passera förbi medan man tittar på. Gruvnäringen är bara det mest spektakulära exemplet på att både människor och samhällen som inte är beredda att förändra och förflytta sig snart kommer att hamna i historiens bakvatten.

Här finns förstås en paradox, eller två. En handlar om att dagens människor är mobilare, arbetspendlar eller nöjesreser mer och längre än någonsin tidigare, samtidigt som vi tar för givet att hembygden och närmiljön ska vara bestående, som de alltid varit. Därav en del av motståndet mot att ta upp gamla gruvor, liksom mot projekt som ett tredje järnvägsspår genom centrala Stockholm. Det är frestande att ställa upp en hypotes; ju rörligare vi blir, ju snabbare världen snurrar, desto större vår längtan efter och behov av en trygg punkt, ett nav i tillvaron dit vi kan återvända för att samla krafter – en plats där livet alltid går sin gilla gång och tiden tycks stå stilla. Den svällande floran av tidskrifter om hus, hem, trädgård och inredning talar åtminstone för att hypotesen har någon grund för sig. Den andra paradoxen rör industriarbetet och industriarbetaren, så ofta uträknade i ett samhälle som ömsom kallar sig postindustriellt och tjänstebaserat. Historiens oberäkneliga sätt att slingra sig och återvända till platser där den redan varit tyder på att det inte riktigt förhåller sig så. När industriminnen återigen blir levande industrier reser det en utmaning mot historikernas alltför slentrianmässiga epoktänkande.

LARS ILSHAMMAR

Innehåll

LEDARE

01 Lars Ilshammar: Framtiden tur & retur
02 Tobias Karlsson: Personalnedskärningar då och nu. Turordning, senioritet och behov

BRUNO KREISKY

08 Klaus Misgeld: Politik för Österrike. Bruno Kreisky och Sverige
18 Kaj Björk: Möten med Bruno Kreisky. Kaj Björk minns Kreiskys tid i Sverige
21 Jenny Andersson: Från Brandt och Kreisky till Blair och Brown. Den tredje vägens konstellationer och Sverigebilden

DEN REDIGERADE KÄLLAN

28 Klas Åmark: »Jag kan inte påminna mig att jag sett något liknande material på annat håll som så utförligt uppehåller sig vid politikens oskrivna lagar»
30 Rolf Torstendahl: »Även Göran Perssons memoarer är en konstruktion av hur han nu vill uppfatta sitt liv och få andra att uppfatta det»
32 Ylva Waldemarson: »Om vi endast återger den historia som ’blev av’ döljer vi de politiska alternativen och bidrar till att skriva segrarnas historia.»

NYHETER FRÅN ARAB

36 Hans Larsson: Bibliotekets nyförvärv under 2007
37 Magnus Jerlström: Internationellt i SAC:s arkiv

RECENSIONER

43 Silke Neunsinger: Aktiv journalistik i högglansformat – Eva Ekstrand: Kaj Anderssons Morgonbris: kvinnopress, trettiotal och längtan efter fri tid.
45 Lars Ilshammar: Till artefaktens försvar – Mats Burman: Samtidsarkeologi.
47 Lâle Svensson: 1000 svenska arbetare backade upp finska soldater i Vinterkriget – Eric Björklund: En mur mot öst. Svenska Arbetskåren i Finland 1940.

DOKUMENTET

48 Ulf Jönson: »Tack vare Joe Hill håller jag på att bli historiker.»

Om arbetarrörelsen och konsten handlar flera av artiklarna i detta nummer av Arbetarhistoria. Om just den hemlösa konsten i allmänhet och konsten i Folkets Hus och Parker i synnerhet skriver Margareta Ståhl, som är engagerad i ett konstinventeringsprojekt för just denna organisation.

Litteraturvetaren Magnus Nilsson diskuterar begreppet arbetarkonst och hur man kan närma sig det teoretiskt genom att hänvisa till litteraturvetenskapliga teorier kring begreppet arbetarlitteratur.

Bert Mårald har skrivit om några politiska minnesmärken och dessas uppkomsthistoria och vilken bild av det förflutna som de vill förmedla. Det gäller minnesmärket i Lunde för offren i Ådalen, minnesmärkena i Göteborg och Stockholm över de frivilliga i Spanska inbördeskriget samt det sent resta minnesmärket i Luleå efter offren för sprängningen av Norrskensflammans tryckeri.

Om några politiska karikatyrtecknare och dessas sätt att förmedla värderingar om kön och klass skriver Ann-Katrin Hatje. Hennes artikel går utöver området arbetarrörelsen och konsten, då karikatyrtecknare som försörjde sig på det anlitades av flera olika tidningar av olika färg, men åtminstone en av tecknarna, Ivar Starkenberg, engagerades mycket friskt av Social-Demokraten/Morgon-Tidningen och hans arkiv med teckningar finns bevarat hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Utöver dessa artiklar finns även en uppsats om austromarxismen och dess historia under mellankrigstiden skriven av Lennart Olausson, och för den som brukar bläddra förbi kulturdelen och direkt kasta sig över sportsidorna har Martin Grass skrivit om en fotbollsmatch som spelades på Stockholms stadion 1916 och som – på såväl lek som på blodigt allvar tycks det – gestaltade de motsättningar inom socialdemokratin som ledde till partisprängningen påföljande år.

Innehåll

02 Ledare – av Redaktionen

03 För 85 år sedan

04 Martin Grass: Stadionfesterna och en »politisk» match 1916

14 Lennart Olausson: Socialism och/eller demokrati? Austromarxismen och försöken att finna en tredje väg

Tema: Arbetarrörelsen och konsten

21 Ann-Katrin Hatje: Tidens tecken? Teckningar i svensk press i av 1900-talet

29 Margareta Ståhl: Den goda konsten? Arbetarkonst i Folkets Hus och Park från 1890 fram till idag

35 Magnus Nilsson: Arbetarkonst och arbetarlitteratur – så funkar det!

39 Bert Mårald: Politisk kamp och försonande konst. Från Ådalen till Norrskens-Flamman 1940

44 »Åsikter ska bygga på insikter» Lennart Svensson minns Gunnar liv och verk

Kommenterat

48 Hans Larsson: Camus, Fanon och kampen mot kolonialismen

Recensioner

53 Skulpturer i det offentliga rummet • Jessica Sjöholm Skrubbe: Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940–1975 – av Margareta Ståhl

54 Mag- eller kulturfrågan? Arbetarrörelsen och kulturpolitiken • Per Sundgren: Kulturen och arbetarrörelsen: Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander – av Magnus Nilsson

56 Internationella diskussioner om arbetarskydd • Ulla Wikander: Feminism, familj och medborgarskap. Debatter på internationella kongresser om nattarbetsförbud för kvinnor 1889–1919 – av Zara Bersbo

Konferensen »Migrants and movements – transnational perspectives on labour history» hölls i februari 2008 på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Där diskuterades en rad olika frågor: På vilket sätt har migranter och internationella rörelser påverkat den svenska arbetarrörelsens historia? Och hur har den svenska arbetarrörelsen påverkat utvecklingen i andra länder? Hur har sådana utbyten som skedde genom personliga kontakter men också sådana som skapades av organisatoriska strukturer påverkat den nationella utvecklingen? Även om diskussionerna inte gav några konkreta svar på dessa frågor så framgick att den svenska utvecklingen måste sättas in i ett större sammanhang, inte bara för att se om det fanns en liknande utveckling i andra länder utan också för att inte missa de faktorer som finns och fanns utanför nationalstatens ramar.

I detta dubbelnummer av Arbetarhistoria presenteras några av bidragen från konferensen. Marcel van der Linden tar sin utgångspunkt i det faktum att etableringen av fackföreningsrörelsen i Västeuropa i regel förklaras med den specifika nationella utvecklingen. Genom att visa på att liknande fenomen har ägt rum både långt tidigare och i andra delar av världen visar han att den »nationalistiska metoden» inte håller hela vägen ut.

Den kanadensiska historikern Franca Iacovetta visar på det problematiska med att forskningen om italienska migranter är dominerad av amerikansk forskning. Genom att ta hänsyn till den globala migrationen av italienska kvinnor visar Iacovetta att bilden av den konservativa italienska hemmafrun inte stämmer överens med de radikala kvinnor som ett globalt genusperspektiv synliggör.

Michael Schneider framhåller betydelsen av tyska fackföreningsmäns erfarenheter från tiden i svensk och brittiskexil för den tyska fackföreningsrörelsens efterkrigsplanering. Jonas Sjölander använder sig av ett tredje angreppssätt för att visa på betydelsen externa faktorer för svensk utveckling. Han visar vikten av att analysera konsekvenserna av antiapartheidkampen i Sydafrika för den svenska fackföreningsrörelsen.

Konferensen organiserades av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Kjersti Bosdotter (IF Metall), Lars Ekdahl (Mälardalens Högskola) och Lars Olsson (Växjö universitet) och finansierades med bidrag från Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond. Det ska också nämnas att konferensen med arbetsnamnet »Klaus i rörelse» arrangerades med anledning av Klaus Misgelds pensionering som ett tack för de insatser som han bland mycket annat har gjort för att integrera internationella perspektiv i forskning om den svenska arbetarrörelsen.

Nästa häfte av Arbetarhistoria ska handla om Arbetarrörelsen och konsten.

REDAKTIONEN

Innehåll

02 Ledare – av Lars Ilshammar
03 Martin Grass: Partihögerns valhippa

TEMA: ARBETARHISTORIA I VÄRLDEN

08 Marcel van der Linden: Dolda variabler, V-effekten och arbetarrörelsers historia
15 Franca Iacovetta: Exilradikaler och jordnära militanta aktivister. Italienska arbetarkvinnors internationalism i USA och Kanada
27 Jonas Sjölander: Facket, företagen och Sydafrikafrågan
38 Michael Schneider: Förberedelser för tiden efter Hitler. Tyska fackföreningsaktivister i svensk och brittisk exil
46 Ulf Larsson: Kyrkostämman – en socialdemokratisk arena?

MITTUPPSLAGET

32 Arbetarhistoria 30 år

RECENSIONER

50 Moskva – en skattkammare för nordisk kommunismforskning • Åsmund Egge og Vadim Roginskij (red.): Komintern og Norge. DNA-perioden 1919–1923. En dokumentasjon – av Aleksander Kan
51 Ådalen 31 som digitalt metodexempel • Roger Johansson: Ådalen 1931 – minuterna som blev historia. Metodbok till en digital dokumentsamling – av Lars Ilshammar
53 Hur klassintressen skapas • Mary Hilson: Political change and the rise of labour in comparative perspective: Britain and Sweden 1890–1920 – av Ylva Waldemarson
54 Socialdemokratins guldålder i nordisk jämförelse • Klas Åmark: Hundra år av välfärdspolitik. Välfärdsstatens framväxt i Norge och Sverige – av Mary Hilson
56 Kommunistisk skuld och oskuld • Anders Gustafson: Svenska sovjetemigranter. Om de svenska kommunisterna och emigrationen till Sovjetunionen på 1920- och 1930-talen – av Lars Ilshammar
57 Erik och Göran skriver historia • Erik Fichtelius: Aldrig ensam, alltid ensam. Samtalen med Göran Persson 1996–2006 – av Jenny Andersson
59 Svarta Nejlikan – filmanmälan

NYHETER FRÅN ARAB

60 Arbetarrörelsens röster blir digitala – av Catalina Benavente
62 Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2008
62 För 30 år sedan

Årets första nummer har ett visst internationellt inslag. Huvudtema för Arbetarhistoria 121 (1/2007) är arbetskraftsinvandring – ett ytterst aktuellt ämne som här ges ett, om ock kort, historiskt perspektiv.

Efterkrigstidens invandring har i Sverige likhet med andra västliga länder kännetecknats av arbetskraftsinvandring till skillnad från den senare flyktinginvandringen. Bidragen ger insyn i hur arbetskraftsinvandringen har utvecklats mera generellt i Sverige men också hur invandrarna mottogs
av fackliga organisationer, i Sverige och Norge och vilken roll invandringen från Finland har spelat för den svenska arbetsmarknaden.

I numret finns också en del nyheter från arkivet: förra årets accessioner och bokinköp samt en rapport om publiceringen av delar av Olof Palmes arkiv på nätet. Ett och annat oanat fynd finns också beskrivet: Martin Grass skriver i sin artikel om de första bilarna som användes under arbetarrörelsens agitations- och valturnéer i början av förra seklet.

I år är det också hundra år sedan den första internationella socialistiska kvinnokongressen hölls i Stuttgart, samma år som de socialdemokratiska kvinnorna höll sin första konferens i Stockholm. Material om de första kvinnokonferenserna finns numera tillgängligt på nätet, precis som många andra källor från och om den Andra internationalen. Gerd Callesen leder oss i sitt bidrag genom cyberrymden och visar var vi kan hitta detta material. Det är bara att forska på, något som också föreslås i numrets ledare.

Innehåll

02 Ledare – av Silke Neunsinger
03 För 100 år sedan: kvinnokongressen i Stuttgart
04 Martin Grass: Röda bilen och andra bilar i färg

“Arbetskraftsinvandring”

10 Risto Laakkonen: Stockholm är mitt sade finnen. Arbetskraftsinvandring från Finland till Sverige i ett historiskt perspektiv
12 Ann-Catrin-Östman: Som hushållerskor och husmödrar. Kvinnors flyttning till Sverige från svenska Österbotten under 1930- och 40-talen
18 Jan Ekberg: Integration på arbetsmarknaden? Förändringar i invandrares sysselsättning på den svenska arbetsmarknaden mellan 1950 och 2003
23 Jesper Johansson: Integreras till socialdemokrat? Formandet av en invandrarpolitisk struktur inom Landsorganisationen under 1970-talet
32 Margrethe Daae-Qvale: Initiativtakeren. Norsk Hotell- og Restaurantarbeiderforbunds
integreringspolitikk i perioden 1975–2005

Mittuppslaget

28 Ur Olof Palmes föremålssamling

Elektroniska källor

37 Stellan Andersson: Olof Palmes arkiv på nätet
39 Gerd Callesen: Källor till Internationalens utveckling (1907-1919) finns nu
på webben

Recensioner

43 Den gotländska arbetarrörelsen kartlagd! · Anders R Johansson: Arbetarrörelse på en ö – av Ulf Jönson
45 Kommunisten som blev SPD:s »draghäst» · Christoph Meyer: Herbert Wehner – av Klaus Misgeld
48 Ivar Lo-Johansson och äldrevården · Margareta Wersäll: Fattighusliv i ensamhetsslott. Ivar LO-Johansson och de äldre i samhällsdebatt och dikt – av Magnus Nilsson

Nyheter från ARAB

49 Lâle Svensson: Världen, skolan och arbetarrörelsen i Sveriges närmaste stad, arkivets accessioner år 2006
52 Ulf Jönson: Arbetare och högerextremism: Anteckningar från den 42 Linzkonferensen
55 Hans Larsson: Ur den under året influtna textfloden… Nyheter från biblioteket

En kanon för historiskt vetande?

Valrörelsen 2006 är över. Denna gång handlade ett av de mer omtvistade inslagen i debatten om en litterär kanon, en uppsättning av svenska skönlitterära verk som både skolelever och andra bör ha läst, inte minst de så kallade nysvenskarna. Dessa har, tycks några tro, säkert aldrig fått en bok i sin hand med högre litterära kvaliteter än Alfons Åberg? Här är dock inte rätt plats att diskutera de ibland besynnerliga dragen i denna diskussion.

Men man kan ju givetvis också vända på perspektivet och börja från toppen i stället. Frågan är ännu mera komplicerad om man funderar över vilka tre historiska verk en ledare inom fackföreningsrörelsen eller politiker inom arbetarrörelsen borde ha läst. Liksom när det gäller den sköna litteraturen så skulle vi även där hamna i en omöjlig valsituation. Av flera skäl: skulle det bara vara den svenskspråkiga eller även utländsk (till svenska översatt) historisk litteratur som till exempel Eric Hobsbawm som dock knappast fokuserar på Sverige? Skulle vi begränsa oss till populärvetenskapliga verk och då givetvis utesluta både Carl Grimberg och Herman Lindqvist, fast båda är goda skribenter? Den första skulle ramla genom nätet för att han är för gammal och för nationell-konservativ, den andre för att han är traditionalist och inte bryr sig om forskningen. Om vi skulle ta med vetenskapliga verk, var går gränsen? Är inte Lars Ilshammar lite för svår? Och hur gör vi med alla »diskurser» som svischar förbi? Idéhistoriker och etnologer – skall de också tas på allvar? Skall vi låta ett genusperspektiv styra urvalet, eller – så gammaldags! – ett klassperspektiv?

Vad säger forskarna? Vi har rådfrågat fem historiker som är representerade i ARABs forskningsråd. Det var givetvis ingen lätt uppgift för de fem experterna, att begränsa sig till tre verk. Det krävde noggrann eftertanke om vad historia ska vara bra för. Vad vill vi förmedla till våra politiker? Svaren visade, delvis till vår förvåning, att det är mestadels historiska fakta om den svenska arbetarrörelsen och den svenska arbetsmarknaden som historikerna föreslog. En del av dessa fakta tecknar en bild av gömd eller mindre känd historia, om kvinnor på arbetsmarknaden och inom arbetarrörelsen, en annan del visar på de stora berättelserna om arbetarrörelsen och dess betydelse för politiken. Originalkällor såsom memoarer och utredningar har nämnts och kan onekligen vara inspirerande för den som inte har kommit i kontakt med sådant material tidigare. Att visa med hjälp av gamla utredningar att den svenska arbetsmarknaden redan på 1930-talet var uppdelad mellan män och kvinnor kan öppna ögonen för hur lite som har förändrats. Några av förslagen syftar explicit på att visa vilken politik den svenska arbetarrörelsen har fört när den hade makten och vilka konsekvenser denna politik har fått. Nämnas kan också att de flesta föreslagna verk skildrar den svenska utvecklingen, det förstärker bilden av faktaförmedling om det egna landet. Men i enstaka fall har också ett bredare perspektiv föreslagits såsom den tecknas i David Sasoons Hundra år av socialism.

De flesta av de tillfrågade är verksamma som forskare och lärare men få av dem har föreslagit en »kanon» som skulle motsvara kursplanerna vid svenska universitet och högskolor. Historiestudenterna ska enligt kursplanerna lära sig något annat än »bara fakta». I kursplanerna betonas att studenterna ska utbildas till kritiskt tänkande. De ska lära sig hur olika perspektiv formar vår bild av historien, hur dessa olika perspektiv kan ge helt åtskilda bilder av det förflutna, beroende på vem som berättar och under vilka omständigheter, och i bästa fall vad dessa olika perspektiv har använts till. Behöver det då nödvändigtvis vara svensk historia för att få denna kunskap eller, ännu mera krasst, behöver det vara den svenska arbetarrörelsens historia? Flera av våra experter har föreslagit olika verk ur nämnde Eric Hobsbawms produktion. Han har väckt intresse hos många studenter genom att han förmedlar ett kritiskt perspektiv på vad vi anser vara historiskt. I hans framställning finns inte mycket plats för den svenska utvecklingen, men den kan ses i ett större sammanhang. Skulle en svensk politiker inte också kunna få denna insyn om hon eller han läste Armin Maaloufs Korstågen enligt araberna som en av våra experter föreslog? Förvisso finns det pedagogiska fördelar om man rekommenderar ämnen som ligger personen nära och därför kan man tänka sig att Francis Sejerstedts Socialdemokratins tidsålder om Sverige och Norge under 1900-talet kan tänkas fungera på ett liknande sätt.

Svårigheterna i att besvara frågan om en lämplig kanon för historisk litteratur öppnar för debatten om nyttan och nackdelen med historien som Nietzsche formulerade det en gång i tiden. Men visst skulle vi på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek anstränga oss till det yttersta för att få fram rätt uppsättning tryckta skrifter, givetvis med Arbetarhistoria i spetsen. Där finns ju allt.

Klaus Misgeld & Silke Neunsinger

Innehåll

02 Ledare – av Klaus Misgeld och Silke Neunsinger
03 För 80 år sedan – Stripakonflikten
04 Rune Nordin: Bonderomantik för arbetarungdom. Det pionjära Brunnsvik
14 Sture Brändström: Musikutbildning för arbetare. Rekrytering och studiemiljö vid Framnäs folkhögskola 1952–1957

Solidaritet med Solidarnosc

18 Göran Jacobsson: De hittade lönnfacket. För Solidarnosc i polskt fängelse
24 Klaus Misgeld: Solidaritet med SOLIDARITET. Den svenska arbetarrörelsen och demokratirörelsen i Polen kring 1980
32 Ulf Eliasson: Diplomatin utmanas? Svenska demokrati- och säkerhetsintressen under den polska krisen 1980–1981
38 Robert Egerot: Polens sak är vår! Solidaritet i spegeln av svensk facklig press 1980–1983

Recensioner

44 Från Brunnsvik till Dagens Nyheter – Ingmar Lundkvist: Kulturprosten. Torsten Fogelqvist som DN-publicist och folkbildare – av Mats Myrstener
45 Gåtan om Hitler och det tyska folket – Götz Aly: Hitlers Volksstaat. Raub, Rassenkrieg und nationaler Sozialismus – av Villy Bergström
46 Studier om kommunismen – Jahrbuch für Historische Kommunismusforschung 2005 – av Werner Schmidt

Sista sidan

49 Rudolf Meidner-priset 2007 utlyses