Arbetarhistoria

Innehåll

Ledare

03 Håkan Blomqvist: Allt fast förflyktigas

Socialdemokratisk maskulinitet, vrede och oro

04 Jens Ljunggren: Från vrede till oro. Känslor och politik i svensk socialdemokrati från sekelskifte till mellankrigstid

10 Malin Reimerthi: Blond, muskulös och redbar. Maskulinitetsideal på SAP:s valaffischer 1934–1952

17 Erik Andersson: Gunnar Ohrlander: Mannen som förhäxade hela landsändar

På gång

23 Håkan Blomqvist: Bund i Sverige 1946–1954. En judisk arbetarrörelse vid skiljevägen

23 Norbert Götz & Katarina Friberg: Det globala civilsamhällets moraliska ekonomi: Historien om den frivilliga livsmedelshjälpen

25 Silke Neunsinger & Ylva Waldemarson: Mind the gap! An entangled history of economic citizenship and the demand for equal pay 1945–2000

27 Kjell Östberg: ARIOSO III (1970–2010): Arbetarrörelsens historia i Östersjöområdet

Ny litteratur

29 Lars Gogman: Hemvårdaren som gäst i andras hem – Johan Sundgren: I lampans sken

29 Lästips

31 Bibliotekets nyförvärv 2012

31 Bibliografi

43 Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia 2013

43 Bildkällor Arbetarhistoria 145

Dokument

44 Lars Gogman: Bageriernas cykelbud

Ledare

Allt fast förflyktigas

Marx ord om kapitalets framfart är poesi för vår tid. Inte bara för hastigheten med vilken turbokapitalismen bryter igenom tidigare fördämningar och studsar från kris till kris. I den generaliserade kapitalismens epok tycks även motkrafterna lösas upp. För arbetarrörelsens del handlar det om samband som länge betraktades som självklara: arbetarklass, solidaritet, jämlikhet, rörelse.

Sedan ett par decennier har vi tvingats lära om. Det självklara var, med Donald Sassoons ord, historiskt skapat, inte någon objektiv mekanism i väntan på att utlösas av pionjärerna. Det rörde sig istället om en social potential som förvandlades till samhällskraft genom tusen och åter tusen viljeansträngningar över sociala konflikters stock och sten. Förvandlingen följde och kastades mellan olika idériktningar i kollision med samhällets realiteter. Ingenting var givet, ingenting förutbestämt.

Och var gick gränserna, horisonterna? Vilka skulle omfattas av solidariteten och jämlikheten? Svarta, bruna, gula? Även kvinnor? Vilka andra? Efter efterkrigstiden, sovjetmodellen, den historiska kompromissen och välfärdsstaten – resultaten av den historiskt skapade klassformeringen – öppnar sig allt på nytt. Vi ser med nya ögon, både på verket och forna valaffischer.

Dåtidens breda arbetarrörelse var en del av samhällets helhet – och spegel med sin egen reflexbild för dominerande tänkesätts begränsningar. Det gällde synen på mäns och kvinnors plats, manlighet och kvinnlighet. På Europas roll i världen. På den vita civilisationens placering i utvecklingskedjan. Samtidigt vette rörelsens frigörande strävan ut ur begränsningarna. Kamp och reformer i riktning mot solidaritet och jämlikhet blev till trojanska hästar mot inskränkta
vanföreställningar.

Från finanskraschernas sociala ruiner och historiens ideologiska källardörr drar nu pustar av gammal hårdför nationalism, socialdarwinism
och ojämlikhet in över våra samhällen. När krubban är tom bits hästarna. Människa drivs mot människa. Gamla spöksyner återskapas, nya introduceras. »Man hatade därför att man ingenting hade att älska», skrev Slas om barnrikehusens förakt mot judehuset i 1930- talskrisernas Stockholm.

Idag, när arbetarrörelsens framåtrörelse bedarrat och dess skapelse förflyktigas kan backlashen bli till vanmakt. Om vi inte med nya ögon och vidgade horisonter samlar vår tids sociala reservoarer kring den rörelseriktning som en gång bröt ned begränsningarna.

HÅKAN BLOMQVIST
Historiker verksam vid Södertörns högskola