Arbetarhistoria

Ledare

Framtiden som varit

I en artikel om den gåtfulle franske 1500-talsläkaren, astrologen och poeten Nostradamus läste jag en klurig mening som lät ungefär så här: varje gång när något händer är stjärntydarna framme och förutsäger det som nyss har hänt. Meningen dyker upp i mitt huvud när jag får den 1160 sidor tjocka, förnämliga volymen med brevväxlingen 1895-1905 mellan Eduard Bernstein och Karl Kautsky i min hand.* Att Kautsky inte fick rätt när han räknade med en obönhörlig utveckling fram mot socialismens slutmål, det klasslösa samhället, vet numera alla astrologer – åtminstone tills vidare. Striden inom den tidigare tysktalande socialdemokratin mellan Kautskys ”rena” uttolkning av marxismen och Bernsteins möjligen engelskt influerade ”revisionism” har präglat arbetarrörelsens ideologiska utveckling under många decennier av det gångna seklet. På sätt och vis har den aldrig tagit slut. Det blev visserligen Bernstein som inom socialdemokratin avgick med segern, som satte reformen främst, rörelsen och en utveckling som bygger på demokratiska beslutsprocesser, men vägen blev nog så slingrig. Det fanns gott om återvändsgränder, något som astrologerna också har lagt märke till.

Kautsky stod i själva verket inte så långt från Bernstein; hans uppfattning om revolutionens nödvändighet och utvecklingens mål får inte förväxlas med det som sedan blev gällande i Lenins rike, efter den tid i vilken denna brevväxling äger rum. Vad breven inte minst visar är hur vital och öppen den ideologiska debatten var under denna tid, samtidigt som den redan då hela tiden stötte på gränser som drogs av det faktum att socialdemokratin hade växt sig till en massrörelse där organisation och sammanhållning krävde anpassning.

De av Bernstein och Kautsky i breven 1895–1905 diskuterade frågorna rörande nödvändighet av demokrati kontra krav på revolution, om partidisciplin och tankens, ordets frihet, tillhör fortfarande de mest angelägna i vårt politiska liv. Sekelskiften 1900 och 2000 ligger således i många avseenden inte så långt ifrån varandra. Just detta var temat för en internationell konferens som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek under sitt jubileumsår 2002 hade inbjudit till: ”Den internationella arbetarrörelsen vid två sekelskiften”. Tanken var att försöka förstå utvecklingen bättre genom att jämföra situationen kring 1900 med den kring 2000: hur såg samhällsutvecklingen ut, vilka mål sattes upp, vilka krav ställdes, vilka motstånd skulle övervinnas, vilka resultat hade nåtts, vilka förväntningar och förhoppningar fanns i början och slutet av 1900-talet? Forskare från många länder deltog och redovisade sina resultat i kortare inlägg. Flera av dem finns (på engelska) på ARAB:s hemsida (www.arbarkiv.nu). Några publiceras här på antingen originalspråket (danska) eller i översättning till svenska. Tyvärr har vi inte möjlighet att översätta och publicera alla intressanta konferensbidrag. Men några kommer att tryckas i andra publikationer. Som komplement publiceras en artikel som ger en stimulerande tolkning av den svenska samhällsutvecklingen.

Om något kan sägas om konferensens resultat så är det just det, att många av de grundläggande problemen fortfarande står på dagordningen eller har satts dit på nytt. I striden för demokratiska fri- och rättigheter har vi aldrig kunnat vila. Här har tiden efter det senaste sekelskiftet åter aktualiserat de mest grundläggande kraven. Internationalisering – ett hot och en möjlighet inte minst för arbetarrörelsen: så var det redan kring förra sekelskiftet även om ordet globalisering kanske ännu inte var uppfunnet. Ett annat stort tema, freden, är lika aktuellt nu som det var då, när arbetarrörelsen sedan länge hade gjort det till sitt, även om perspektivet fortfarande var mycket europeiskt. Krav på organisatorisk sammanhållning ledsagas fortfarande av risker för byråkratisk förstelning – och så kunde man hålla på. »Socialdemokratins århundrade «, så ville många i början av 1900-talet beteckna det kommande och inte bara det gångna seklet (se även sida 3 här intill), blev sig påfallande likt, samtidigt som å ena sidan världen under detta sekel fylldes av ohyggligheter som nog låg utanför det som man ville föreställa sig i dess början, och å andra sidan framsteg uppnåddes som möjligen bara några futuristiska författare drömde om.

Historikerna skall helst inte sia om framtiden, inte ens påstå utvecklingens nödvändighet. De är inte astrologer men sådana kan möjligen fortfarande återfinnas i en eller annan redaktion? Dagens Nyheter meddelade den 31 december 2003 om det år som snart skulle ta sin början: ”Det blir ett stort nyhetsår, det vet vi redan nu.” Ja, däri har den stora tidningen helt rätt, år efter år! Påståendet är tämligen riskfritt. Med tanke på jämförelsen mellan 1900 och 2000 och rentav Nostradamus i alla riktningar öppna förutsägelser låter det kanske också rimligt fast något storvulet när bladet fortsätter: ”Att ge förutsättningarna och bakgrunden i förväg är en av DN:s viktiga uppgifter.” Tyvärr är vi i Arbetarhistoria inte lika duktiga på att ”i förväg” ge bakgrunden till något som ännu inte har hänt, men bakgrunden till det som har hänt, det vill vi även framöver beskriva både i detta och i kommande häften.

Klaus Misgeld

* Eduard Bernsteins Briefwechsel mit Karl Kautsky (1895–1905). Inledd och utgiven av Till Schulz-Brandenburg, under medarbete av Susanne Thurn; Campus Verlag, Frankfurt/M & New York 2003.

Innehåll

2 Ledare

3 för 100 år sedan

Den internationella arbetarrörelsen mellan två sekelskiften

4 Marcel van der Linden: FFI vid skiljevägen. En historisk tolkning

16 Richard Hyman: Agitation, organisation, byråkrati, diplomati. Motsägelsefulla strategier i den internationella arbetarrörelsen

28 Gerd Callesen: Internationalism som erfarenhet. Ett arvegods från förra sekelskiftet

38 Anthony Carew: Striden om en oberoende internationalism. Den fria fackföreningsrörelsens inre och yttre fiender

56 Stefan Berger: Kommunism, socialdemokrati och demokratigapet

68 Niels Finn Christiansen: Den nordiska välfärdsstaten ifrågasatt. Nationalpopulistiska utmaningar

76 Ulf Olsson: Bruket, folkhemmet och sedan? Om inbäddning och legitimitet

Kommenterat

84 Lars Björlin: I Kremls tjänst. En kommentar

Nyheter från ARAB

87 Ulf Jönson: Kroppskultur, kossor, Nancy och kondoleanser. Nedslag bland 2003 års accessioner