Arbetarhistoria

Ledare

Alva Myrdals frågor till vår tid

I mars 2002 ordnade vi en konferens i Uppsala under titeln »Alva Myrdals Questions to our Time«. Den givna anledningen var att det hade gått 100 år sedan den lilla flicka som döptes till Alva föddes. En flicka, som växer upp och tar en mycket speciell plats, både i svensk politik och på den internationella arenan, en gärning som kröntes av att hon fick Nobels Fredspris 1982. Konferensen skulle således ses som en hyllning till en av Sveriges stora döttrar. Men lika viktigt var det att vi på nytt ville väcka de frågor som vi menade att hon så pregnant och sakligt formulerade och sökte svar på under sitt långa, verksamma liv. Frågor, så intimt förknippade med det moderna projektet, att de under de sista decennierna fått en tvetydighet, ett extra frågetecken efter sig, på grund av postmodernismens anklagelser. Det ville vi också diskutera. Genom henne kan vi därför reflektera både över vår historia och vår samtid och – som alltid när det gäller Alva Myrdal – över vår framtid.

Mina egna, rent abstrakta möten med Alva kan få illustrera detta, ty jag har ideligen stött emot henne under mitt forskarliv, som jag ägnat svensk arbetarrörelse och välfärdsstat och där genusteori alltmer blivit ett viktigt redskap för att tolka båda företeelserna.

Mitt första möte med den abstrakta gestalten Alva Myrdal skedde redan på 1970-talet. Jag skrev då en artikel, »Den socialistiska hemmafrun«, om de socialdemokratiska kvinnorna och deras inställning till det, som jag nu vet att Alva Myrdal kallade för »generalproblemet «, men som jag då mer fyrkantigt formulerade som inställningen till hemarbete och förvärvsarbete. Då kom hon emot mig från Morgonbris tidskriftssidor från mitten av 1930-talet, en frisk fläkt i de dammiga läggen, fyllda av artiklar som närmast frossat i mytiska, halvt moderspornografiska artiklar, särkilt under det första världskriget.

Ut med er i riktiga livet! Ta ert ansvar! Löd hennes energiska uppmaningar, vilka onekligen satte lite feministiskt stuk på detta något hukande kvinnoförbund. Ja, här kom hon, som inte skrädde sina ord, som talade om lönearbete trots giftermål och barn.

Tio år senare möter jag henne på nytt, återigen i skriven form. Det sker när jag på jakt efter visioner om vardagens liv och genusordningens manifestationer i 1930-talets socialpolitiska utredningar stöter på vad jag (och andra) började kalla den sociala ingenjörskonsten. Plötsligt hör jag de fräna orden, som om jag aldrig hört dem förut, när det talas om ans av människomaterialet. Här gällde saklighet in i livets mest intima skrymslen, alltifrån fördömande över de osunda vanorna hos fattigfolk som höll sig med »sideboards « och kalla, orörda finrum, till fostran att lära folk äta tomater och borsta tänderna – »dåliga vanor måste vridas rätt« – och en större rationalitet i sexuallivet.

Jag förundrades över hennes totala tillit till det möjliga att göra; självsäkerheten att veta hur det skulle vara; tron på det planerade livet och hennes patos inför uppdraget att ta bort den onödiga olyckan.

Parallellt läste jag Dostojevskijs lilla skrift Anteckningar från källarhålet, där kritiken mot det moderna förnuftet formades till en kritik av Kristallpalatset – den rationella, nya sköna världen som började byggas i Europa. Ett förnuft, som Alva Myrdal förvisso representerade. Jag blev kluven och sedan dess pågår ett ständigt samtal i mitt inre – mellan den ljusa rösten, märkligt lik Alvas faktiskt – som irriterat frågar mig vad det är för fel på att försöka få lite fason på vardagslivets många bekymmer, och vad ska man göra med människor som sätter det ena barnet efter det andra till världen, trots att de är oförmögna att ta hand om dem, barn som far illa. Vad kan man göra?

Och den mörka rösten, med Dostojevskijs lätt ryska brytning, en mystiker, som hävdar att den där upplysta blicken, det närgångna kikandet, detta vetenskapliga ljussättande av både vardag och kärlek, både är kränkande och gör världen fattigare. Här finns en oro som kräver svar, ett samtal. Ty även om argumenten kan förefalla sentimentala finns det skäl att beakta vad som sker, när det superrationaliserade livet sträckts ut över det lilla livet, och – framförallt – vilka icke avsedda konsekvenser det för med sig. Ty världen är inte planerbar på det sätt de sociala ingenjörerna en gång trodde.

Att den ljusa rösten just nu hörs tydligare beror på att tiderna ännu en gång har förändrats och att tonfallet från 1930-talet återigen kan tolkas annorlunda. Kritiken av upplysningstidens ljusa förnuft känns inte längre lika viktig eftersom detta förnuft börjat bli en sällsynt vara. Kritiken av den närsynta omsorgen blir likaså obsolet, nu, när ingen längre bryr sig om människomaterialets ans, när det får formas bäst det går, i den nya mediademokratin som inga hämningar känner.

Men låt oss hålla kvar den mörka oron, ty båda rösterna behövs. En dialog behövs. Det var den vi hoppades på i vår inbjudan till Alva Myrdal-konferensen i mars 2002 och att den skulle utgå ifrån tre teman, vilka byggde på hennes frågor, som vi omvandlade till tre dilemmor: feminismens, den sociala ingenjörens och fredspolitikens dilemmor.

Yvonne Hirdman

Denna artikel är en kortversion av det anförande som Yvonne Hirdman höll på kvällen den 6 mars 2002. Yvonne Hirdman höll också en plenarföreläsning, »Det moderna förnuftets kvinna«, som finns återgiven i inledningen till boken Alva Myrdal: »Något kan man väl göra«. Texter 1932–1982. Urval av Cecilia Åse och Yvonne Hirdman. Carlssons, Stockholm, 2002, s 14–24.

Innehåll

2 Ledare - av Yvonne Hirdman

3 för 50 år sedan

Om Alva Myrdals frågor till vår tid

4 Birgitta Dahl: Vi har ett uppdrag att utföra

6 Kaj Fölster: Alvas liv och verk

12 Stellan Andersson: Alva Myrdal 1902-1986. Ett kringflackande liv, med ständigt nya uppdrag

16 Peter Wallensteen: Att kämpa mot »dårskapens välde«. Alva Myrdals syn på nedrustningsfrågan

20 E. Stina Lyon: Kvinnor skriver om kvinnors dilemma. Alva Myrdalsoch Viola Kleins Kvinnans två roller

30 Gro Hagemann: Det feminine dilemma. Kvinnens to roller og etterkrigstidens norske likestillingsdebatt

44 Renée Frangeur: Alva Myrdals feminism och patriarkatet. Resultatpolitikens pris

50 Kirsi Saarikangas: Skaparen av det moderna hemmet. Alva Myrdal och planeringen av vardagslivet

62 Walter A. Jackson: Alva Myrdals kritik av amerikansk politik och det amerikanska samhället under New Deal-eran

74 Gudmund Larsson: Reformer, missförstånd och visioner. Alva Myrdal och skolan

82 Jenny Andersson: Alvas framtider. Alva Myrdal och svenska framtidsstudier 1967-1972.

Recension

92 Anna-Lena Lodenius: Tvåfrontskrig - av Martin Estvall

Kommenterat

94 Marion Leffler: Sexualitet som klassfråga. Rapport om ITH/Linz 2002

Nyheter från ARAB

95 Ulf Jönson: Byggettan, Attac och Flitiga Lisor. Accessioner 2002

Roger Johansson utsedd som Rudolf Meidner-pristagare 2003